Eller låta knölen vara tills vi fått svar på de prover som tagits och under den tiden låta honom må dåligt av knölen.
Pest eller kolera, alltså.
Efter ett kort telefonsamtal med veterinären, beslutade jag att knölen ska bort idag. Om ett par timmar ska jag åka tillbaka till djursjukhuset och hämta honom.
"Store Lurv" 2,5 år, hösten 2007
Just nu orkar jag inte tänka på eventuella kommande behandlingar. En hund är en hund är en hund, javisst. Men vi har haft honom i åtta år och han är den snällaste hund man kan tänka sig.
Åh lurvgubben. Hoppas allt går väl.
SvaraRaderaEn hund är en hund och en kär och viktig familjemedlem.
Håller tummarna ♥
En hund är en hund är en familjmedlem. Hoppas det går bra
SvaraRadera//Lars
En hund är en hund som är en del av familjen och en kär vän även fast det är en hund..... Så klart det är pest eller kolera då, förstår dig till 1000%
SvaraRaderaKRAM
Tack för fina hälsningar!
SvaraRaderaNu är vi hemma igen. Lurven (det är inte hans namn, han heter något helt annat) ligger utslagen på hallgolvet, orkar inte ens dricka vatten. När jag kom för att hämta honom, kom han mot mig med sladdande bakben. Han vinglade men hann ge mig en "kram" (= han försöker krypa in med sitt enorma huvud under armen och så står han så och fnyser en stund) innan han försökte gå mot hissen. Vi behövde dock vänta en stund för att få med oss en extra kompress. Tillbaka till bilen fick han något slags adrenalinkick, för han orkade ta sig in i bilen nästan helt själv - eller åtminstone mer än han brukar idas. Jag brukar få hjälpa till med att sätta frambenen uppe i benen och så lyfta honom i bakänden. Han väger sina modiga 72 kilo, så det är inte bara att lyfta honom som en liten katt precis. Man måste ta det i omgångar. Men idag ville han bara få komma hem.
Knät ser fint ut, det kommer troligen att spricka lite där det är sytt, men nu ser han i alla fall normal ut. Frånsett att han är rakad om frambenen.
Ikväll ska jag tvätta och smörja honom försiktigt och spruta på lite kortison. Igår kväll när jag behandlade honom stönade han (!), ungefär som när en människa med ryggskott får behandling av en naprapat. En leonberger kan visst skälla, men gör det nästan aldrig. När Lurven leker ger han ibland till ett högt skrattande skall, men som sagt, ett ilsket morrande har jag bara hört en gång.
sätta frambenen uppe i bak på bilen förstås.
RaderaFortsätter att hålla tummar och tår.
SvaraRaderaSkönt att han är hemma igen.
Lille Lurven, så skönt att få vara hemma igen. Hoppas att allt går bra, jag håller också tummarna!
SvaraRaderaTack än en gång för fina hälsningar och tumhållningar!
SvaraRaderaIdag är han piggare än han varit på länge, han vill skutta och springa som han inte gjort på flera år (!).