Slåtter

Inte behöver man gå till gymmet nu i alla fall. Det är en del att ta itu med så här års. Hö ska tas in till exempel. Som de hobbybönder vi är, är vår maskinpark rätt liten. För att inte säga, i det närmaste ickeexisterande. Vi har en fyrhjuling, en traktor, en slåtterbalk och en hövändare. Och så en maskin som jag just nu inte minns vad den heter, men man "putsar" av vallen med den. Så står en rostig liten harv ute i en av hagarna också. Sen är det slut.

Så, när vi ska ta in hö gör vi så här. Först slår maken av höet. Sedan får det ligga och torka på marken. Efter någon dag vänder han på det. När det är torrt, är det dags att räfsa ihop det i högar. Just det, räfsa.

Byggsäck, räfsor och högaffel. Low technology

Igår räfsade jag ihop höet på vår mindre äng.

Jodå, maken räfsade ihop hö han också, men bara en kort stund. Sedan hade han ett par uppdrag i en grannkommun och var tvungen att åka iväg. När han kom hem igen strax efter sju på kvällen, började vi ta in hö. Då har vi vår fyrhjuling med släpkärra.

Där får det plats två byggsäckar som vi packar så fulla vi orkar. Så hissar vi, med armkraft, upp en säck i taget på skullen. Det hjälper gott att använda sig av en enkel tamp och tackel och ett litet block.

Vi hann få in tio eller tolv (vi tappade räkningen) byggsäckar med hö innan ett beslag gick av och arrangemanget ramlade ner. Det är lätt att få dit igen, men igår när det gick sönder var klockan redan nästan tio på kvällen och vi var mer än mogna att gå in och kollapsa framför teven en stund.

Vår "höhiss"

I natt har det regnat och det hö vi inte hann få in igår är genomblött. Eftersom vi inte har någon fläkt, får det ligga kvar på ängen. Vi rafsar väl ihop det i en större hög, så släpper vi in en del av fåren där och kanske äter de lite av det. Om inte, finfördelar vi det och sprider ut det som ett slags "gödning".

Gårdagens omgång uppe på skullen

För det är ju så, vi har den stora ängen kvar.

Teknikstrul och annat gnäll

Det har sina sidor att bo på en ö. Eller varför brakar mitt bredband ihop så ofta? Routern dog i fredags och sedan dess har jag inte kommit åt jobbmejl. Privata mejl hittar jag via telias server, så det är okej, men missförstå mig rätt, det är de andra mejlen jag verkligen behöver. Har inte kunnat jobba riktigt på flera dagar, därför att underlag till egna faktureringar mm ligger i de "osynliga" mejlen.
Jag börjar bli riktigt, riktigt frustrerad.

Som tur var köpte jag för något år sedan ett mobilt bredband. Tack vare det är jag inte helt isolerad från omvärlden. Det fungerar så där, jag blir ofta utloggad, men det är bättre än inget.

Som läxa till kvällens lektion på skrivkursen ingår bl a att upprätta en eller ett par listor. Det kan vara om saker som gör en glad, saker man vill uträtta eller något annat. Jag skrev en lista på saker som retar upp mig.

Varsågoda:
Saker som retar upp mig
Att vissa bilister som inne i en rondell lämnar företräde för dem som ska in i rondellen i tron att högerregeln gäller överallt i alla situationer

Att vissa bilister som när de upptäcker att det är fartkontroll plötsligt börjar köra i 55 på 70-väg
Att vissa fotgängare inte anser sig ha råd att köpa reflexer


Att spilla äggstanning över halva spisen fem minuter efter jag gjort ren den
Att det aldrig finns någon hallonsorbet kvar i frysen när jag är sugen
Att jag så ofta glömmer vilka kryddor som behöver kompletteras
Att jag istället kommer hem med den femtielfte burken svindyr ekologisk vanilj, för jag tror att det är just det jag behöver så förtvivlat väl
Att jag inte lär mig att skriva inköpslistor
Att ingen i familjen torkar av hundens tassar när han ska in
Att ingen ser hur lerigt hallgolvet blir av hundtassarna
Att somliga familjemedlemmar lägger röda strumpor i tvättkorgen för vit fintvätt
Att det krävs så mycket envishet, tålamod och tjat för att femtonåringen ska plocka upp sin smutstvätt från golvet
Att när femtonåringen väl går med på att duscha och tvätta håret gör av med allt varmvatten

Att bredbandet har lagt av igen för att routern dog i fredags
Att jag inte kommer åt min mejl
Att jag tappat bort lösenordet till webbmejlen
Att jag måste ägna en stor del av måndagen för att försöka få ordning på eländet
Att även tisdagen gick åt till det
Att maken passar på att vara bortrest en vecka när alla barn ska vara hemma, bonusbarnens mamma arbetar sena kvällar, min mamma är bortrest och lilla svärmor är sjuk
Att jag borde vara delbar för att få till det
Att min bil ska in på verkstad. Igen


Så här liten är jag som människa ibland, som gnäller om sådana här petitesser under några ångestfyllda dagar i mars.

Idag kl 12 hålls en tyst minut för Japan.

Shopping

Jag ägnade mig åt lite teknikshopping igår. Det går ju bara inte att leva år 2010 utan en mobil. När jag räckte över min gamla mobil till damen i mobilbutiken, sa hon bara:
- Oj, den här mobilen var inte ny.
Jag köpte den i april 2008, så värst gammal var den inte.

När hon öppnade den för att kolla sim-kortet, frustade hon till.
- Huuuuur länge har du haft det hääääär kortet? Hon bar iväg med mobil och kort för att visa en arbetskamrat.

Okej då, tolv år, det är väl ganska länge när det gäller små pyttekort. Jag rodnade och stammade fram något om att det har fungerat så bra, så bra, ända fram till att maken skulle börja låna mobiler och flytta kort.

-Vi bjuder på nytt kort, sa butiksförsäljaren käckt.

Underförstått dock att jag som motprestation skulle köpa ny mobil.

Det blev en ny mobil. Lite större, lite tyngre än den gamla, mycket snyggare och med bättre kamerafunktion. Jag tycker inte om att ha musik direkt i öronen, har aldrig gjort, och att surfa och gå in på facebook när jag är på stan kan jag vara utan. Jag vill kunna ringa, messa - och ta en bild, om jag glömt kameran hemma (eller den gått sönder och jag inte kan använda den alls).

Jag är nog ganska nöjd ändå med min nya mobil. Men kalaset ksotade 2 345:-.

Tystnad råder

I fredags lade makens mobil av. Eller rättare sagt, displayen slutade fungera, så han kunde inte ringa ut, men han kunde ta emot samtal. På lördagen kom han på att han behövde låna min mobil. Visst, tyckte jag, det går väl bra.


Dagen gick. På eftermiddagen hittade jag min mobil, oanvänd, i bokhyllan. Den var igång, men det fanns inget sim-kort i. Var har maken lagt det då? tänkte jag.

- Det ligger i, svarade han.

Jodå, det låg på sin plats, men tydligen var det ingen kontakt alls. Vi försökte med gemensamma krafter lägga kortet rätt, men det var lite för pilligt, vi kom inte åt att ändra.

Eftersom vi har hemligt telefonnummer, som bara familjen och ett fåtal vänner känner till , och eftersom vi inte haft någon fungerande mobil i helgen, har det varit väldigt tyst hemma hos oss.

Så skönt!

Så här var det "förr i tiden", innan yuppienallarna blev allas nödvändiga mobil.

---

Idag ska dock maken skaffa ny mobil, och jag ska försöka få ordning på min. Det blir för svårt att klara arbetet utan.