Jag ägnade mig åt lite teknikshopping igår. Det går ju bara inte att leva år 2010 utan en mobil. När jag räckte över min gamla mobil till damen i mobilbutiken, sa hon bara:
- Oj, den här mobilen var inte ny.
Jag köpte den i april 2008, så värst gammal var den inte.
När hon öppnade den för att kolla sim-kortet, frustade hon till.
- Huuuuur länge har du haft det hääääär kortet? Hon bar iväg med mobil och kort för att visa en arbetskamrat.
Okej då, tolv år, det är väl ganska länge när det gäller små pyttekort. Jag rodnade och stammade fram något om att det har fungerat så bra, så bra, ända fram till att maken skulle börja låna mobiler och flytta kort.
-Vi bjuder på nytt kort, sa butiksförsäljaren käckt.
Underförstått dock att jag som motprestation skulle köpa ny mobil.
Det blev en ny mobil. Lite större, lite tyngre än den gamla, mycket snyggare och med bättre kamerafunktion. Jag tycker inte om att ha musik direkt i öronen, har aldrig gjort, och att surfa och gå in på facebook när jag är på stan kan jag vara utan. Jag vill kunna ringa, messa - och ta en bild, om jag glömt kameran hemma (eller den gått sönder och jag inte kan använda den alls).
Jag är nog ganska nöjd ändå med min nya mobil. Men kalaset ksotade 2 345:-.
Nu upptäcker jag att hälften av mina kontakter inte följde med till nya kortet. :-/
SvaraRadera/Öbon
Vad köpte du då, med tanke på priset?
SvaraRaderaDet där är irriterande.
SvaraRaderaAtt en massa telefonnummer försvinner.
Varm kram!
Ja,det där med att kontakter försvinner när man byter telefon är irriterande...
SvaraRaderaTherese: en Nokia, men fråga mig inte vad modellen heter. Nånting med "classic".
SvaraRaderaHar alltid haft Nokia och känner mig trygg med det.
/Öbon
En del kontakter har sparats på kortet och en del i telefonen om man inte har koll... det är inget kul...
SvaraRaderaSteget är inte långt, mellan att- "jag tänker INTE köpa nån mobil, VAAAD ska jag med den till" och "hjäääälp min mobil är trasig, hur ska jag överleva tills affärerna öppnar".
SvaraRaderaVad hände, egentligen?