I fredags lade makens mobil av. Eller rättare sagt, displayen slutade fungera, så han kunde inte ringa ut, men han kunde ta emot samtal. På lördagen kom han på att han behövde låna min mobil. Visst, tyckte jag, det går väl bra.
Dagen gick. På eftermiddagen hittade jag min mobil, oanvänd, i bokhyllan. Den var igång, men det fanns inget sim-kort i. Var har maken lagt det då? tänkte jag.
- Det ligger i, svarade han.
Jodå, det låg på sin plats, men tydligen var det ingen kontakt alls. Vi försökte med gemensamma krafter lägga kortet rätt, men det var lite för pilligt, vi kom inte åt att ändra.
Eftersom vi har hemligt telefonnummer, som bara familjen och ett fåtal vänner känner till , och eftersom vi inte haft någon fungerande mobil i helgen, har det varit väldigt tyst hemma hos oss.
Så skönt!
Så här var det "förr i tiden", innan yuppienallarna blev allas nödvändiga mobil.
---
Idag ska dock maken skaffa ny mobil, och jag ska försöka få ordning på min. Det blir för svårt att klara arbetet utan.
va skönt med lite tystnad :)
SvaraRaderaKram!
är det som vanligt igen nu då?
SvaraRadera