Jag hoppas att du som läser här ibland röstade igår. Det är något vi ska vara stolta över, att vi har rösträtt. Det är inte alla givet. Det är något min åttaåring redan nu är medveten om. Hon säger att hon, när hon blir stor, ska arbeta för demokrati i hela världen, så "att alla får rösta och göra sina åsikter hörda", som hon uttryckte det häromdagen. "Det man tycker, det ska man säga."
Det är inte mer än knappt 90 år sedan vi fick kvinnlig rösträtt i Sverige. Halva befolkningen hade inte rätt att rösta. Obegripligt, tycker vi idag. Jag tänker tillbaka på ett par av mina förmödrar. Mormor fick rösta så fort hon blev myndig, men mormors mor var i 50-årsåldern när hon första gången fick rösta. Då hade hon drivit eget företag sedan 25-årsåldern, med flera anställda, fött och uppfostrat tre barn, tagit hand om sina åldrande föräldrar (hon var enda barnet), stöttat sin man i hans karriär inom postväsendet ... ändå ansågs hon inte vara värd att få rösta.
---
Det är alltid med en stark känsla av högtidlighet jag tar min röstsedel och legitimation och tar mig till vallokalen. Jag plockar fram de valsedlar jag vill ha, får mina tre kuvert, går bakom skynket och lägger i valsedlarna. Och alltid känner jag mig lite darrig när jag gör det. Tänk om jag råkar lägga i två valsedlar i samma kuvert? Tänk om jag plockade fel valsedlar och plötsligt röstar på ett parti jag absolut inte vill rösta på?
Jag tar god tid på mig. Det måste vara rätt.
Jag går fram till valförrättarna, visar röstkort och körkort, räcker över mina små kuvert och blir avprickad i röstlängden. Kuverten läggs först ovanpå urnan (varför heter det urna när det är en trälåda?), kuverten läggs i urnan.
Jag ryser av välbehag.
Ah! Nu har jag utnyttjat min demokratiska rättighet och fullgjort min demokratiska plikt.
Jag förtidsröstade för första gången i år eftersom dottern ville ha sällskap och skulle jobba på valdagen.
SvaraRaderaI mitt lilla bibliotek var det kö till valförättarna.
Vid sidan fanns valsedlarna i svårtydd ordning, en del saknades - i alla fall fanns inte alla partier med förtryckta namn. I fönstret låg kuverten.
I kön stod folk och stoppade sina valsedlar i kuverten (jo, det fanns gröna bås mitt bland böckerna, men det var ingen som gick dit). Några hade inte tagit kuvert när de kom fram utan fick hjälp av förättarna att stoppa ner sina valsedlar.
Förättarna var allmänt fumliga och osäkra på hur de skulle fylla i listorna, jag fick inte alls samma tydliga "avprickad o klar"-känsla som jag brukar få i vallokalen.
Så stoppades mina kuvert i en låda som jag hoppas kom fram till rösträknarna.
Det hela kändes väldigt taffligt och oseriöst. Det gör jag inte om!
Men Anni, är det sant? Det verkar ju inte klokt att förrättarna var fumliga och osäkra, det bäddar ju för misstankar om att valet inte går rätt till.
SvaraRaderaHar förtidsröstat (då hette det poströstning) en gång. Det var 1979 och jag skulle befinna mig i ett annat land, tom en annan världsdel, under själva valdagen. Annars har jag hållit mig till "rätt" dag.
Jag höll mig till "rätt" dag och har just läst tänkvärda rader hos Ankan.
SvaraRaderaVarför går vi bakom dom där båsen...
Kan vi inte stå för vad vi tycker...
Ja, jag vet inte varför vi ska ha så svårt att säga rakt ut vad vi tycker.
Jag tycker i alla fall att det slutade skit.
Men samtidigt är det här bara början!
Heja Öbon, från starka kvinnor bakåt, springer en ny liten dotter med rätta värderingar, heja, heja henne! Måtte hon få utlopp för den rättskänsla hon så tidigt är medveten om, och visar.
SvaraRaderaGe henne en stor kram, och var stolt!