Shopping

Jag ägnade mig åt lite teknikshopping igår. Det går ju bara inte att leva år 2010 utan en mobil. När jag räckte över min gamla mobil till damen i mobilbutiken, sa hon bara:
- Oj, den här mobilen var inte ny.
Jag köpte den i april 2008, så värst gammal var den inte.

När hon öppnade den för att kolla sim-kortet, frustade hon till.
- Huuuuur länge har du haft det hääääär kortet? Hon bar iväg med mobil och kort för att visa en arbetskamrat.

Okej då, tolv år, det är väl ganska länge när det gäller små pyttekort. Jag rodnade och stammade fram något om att det har fungerat så bra, så bra, ända fram till att maken skulle börja låna mobiler och flytta kort.

-Vi bjuder på nytt kort, sa butiksförsäljaren käckt.

Underförstått dock att jag som motprestation skulle köpa ny mobil.

Det blev en ny mobil. Lite större, lite tyngre än den gamla, mycket snyggare och med bättre kamerafunktion. Jag tycker inte om att ha musik direkt i öronen, har aldrig gjort, och att surfa och gå in på facebook när jag är på stan kan jag vara utan. Jag vill kunna ringa, messa - och ta en bild, om jag glömt kameran hemma (eller den gått sönder och jag inte kan använda den alls).

Jag är nog ganska nöjd ändå med min nya mobil. Men kalaset ksotade 2 345:-.

Tystnad råder

I fredags lade makens mobil av. Eller rättare sagt, displayen slutade fungera, så han kunde inte ringa ut, men han kunde ta emot samtal. På lördagen kom han på att han behövde låna min mobil. Visst, tyckte jag, det går väl bra.


Dagen gick. På eftermiddagen hittade jag min mobil, oanvänd, i bokhyllan. Den var igång, men det fanns inget sim-kort i. Var har maken lagt det då? tänkte jag.

- Det ligger i, svarade han.

Jodå, det låg på sin plats, men tydligen var det ingen kontakt alls. Vi försökte med gemensamma krafter lägga kortet rätt, men det var lite för pilligt, vi kom inte åt att ändra.

Eftersom vi har hemligt telefonnummer, som bara familjen och ett fåtal vänner känner till , och eftersom vi inte haft någon fungerande mobil i helgen, har det varit väldigt tyst hemma hos oss.

Så skönt!

Så här var det "förr i tiden", innan yuppienallarna blev allas nödvändiga mobil.

---

Idag ska dock maken skaffa ny mobil, och jag ska försöka få ordning på min. Det blir för svårt att klara arbetet utan.