måndag 14 februari 2011

Dröm och brutal verklighet

För ganska precis ett par veckor sedan drömde jag om en tidigare arbetskamrat. VI har inte setts på flera år, inte sedan jag slutade på den gemensamma arbetsplatsen. Och så plötsligt dök hon upp, med hela sitt namn, med sin effektivitet, sitt varma leende, sitt stora hjärta, sin kunnighet och ambition. Hon fanns med mig hela den dagen, på något sätt och jag tänkte inte på henne med bara hennes förnamn, nej både för- och efternamn. Varenda gång.

Igår såg jag hennes namn i tidningen. På familjesidorna. Ja, det var en dödsannons. Hennes namn fanns där, liksom hennes födelse- och dödsdatum. Hon gick bort för två veckor sedan.

Ungefär då jag drömde om henne.

Tänk gärna på Hjärt- och Lungfonden pg 90 91 92-7 bg 909-1927.

5 kommentarer:

  1. Känner igen det där. Intuition, det sjätte sinnet, whatever. Om nu våra tankar är en enda elektrisk process är det ju inte konstigt om den sker även utanför våra huvuden... Sänder ut signaler...

    SvaraRadera
  2. Mmm, tror inte på spöken eller att de döda meddelar sig med oss, men ändå ... jag har alltså inte pratat med henne på sex år, inte sett henne på lika lång tid, inte haft något med henne att göra på den tiden, annat än att jag, när jag tänkt på mitt förra jobb, har tänkt på henne som en av dem jag saknat.
    Jag har inte heller pratat med någon annan på den arbetsplatsen, eller mejlat, eller något. Jag har gjort någon enstaka snabbvisit (här = en kvart eller så) om jag haft vägarna förbi, det har hänt kanske en eller två gånger. Jag har bara blivit ledsen de gångerna, så jag har inte sprungit benen av mig.
    Mitt gamla drömyrke som blev så teknifierat de sista åren jag arbetade där och mina hjärtefrågor blev undanstuvade. Jag har kort sagt klippt av de trådarna.

    SvaraRadera
  3. Usch. Ibland blir livet så chockartat, och i det här fallet går det ju inte att komma bort från spök-känslan. Mystiskt. Har varit med om liknande.

    SvaraRadera