Egentligen? Är jag lite less på sommaren nu? Eller är det så enkelt som att jag är beroende av datorn?
Trettonåringen hävdar att han inte alls är dataspelsberoende, ånej. Hallååå! Varför sitter han inne på sitt rum och häckar hela tiden då? Varför kommer han knappt ut därifrån, ens för att mat med oss andra?
---
Skulle behöva få de där stackars pelargonerna och lobeliaplantorna i krukor, de jag köpte på handelsträdgårdens sommarrea för ett par veckor sedan. Jag åkte dit på min födelsedag, i stor optimism. Nog skulle jag hinna plantera alla växter innan simskola och tårtbak och innan gästerna kom.
Nej, det hann jag inte, eftersom jag hellre ville få undan de största dammråttorna. Och en del annat som blivit liggande.
Häromdagen var jag tillbaka på handelsträdgården för att köpa en syrenbuddleja, även kallad fjärilsbuske. Det satte jag ett par stycken vid vårt gamla hus för ett par år sedan, och nu när buskarna har blivit ett par meter höga och fulla med blommor, såg jag hundratals påfågelöga och nässelfjärilar svärma runt buskarna. Dessutom har jag genom årens lopp öst ner lavendelplantor i den enda rabatten jag orkade hålla någorlunda i stånd. Mycket fjärilar blir det. Underbart!
Så jag köpte en syrenbuddleja hit, till vårt nya ställe. Jag vet ännu inte var jag ska plantera den, men den skulle kunna passa vid den kommande uteplatsen utanför kontorshuset. Rabatter vill jag inte ha, inte en enda, men blommande buskar finns det plats för. Jag har satt några stockrosplantor vid en knut till kontorshuset. Där är det torr och mager jord, faktiskt perfekt för stockrosor. Annars har vi helt naturligt bra jord för potatis. Och de eviga lupinerna.
Tänk att jag kämpade för att få några stackare att trivas på gamla stället! Här växer de överallt. Härligt på försommaren, men nu? Största fördelen är att maskrosorna inte får plats.
I den kommande köksträdgården ska det bli lavendel i långa banor, som inramning runt frösådden. Som vindskydd planterar jag syrener längs med en kant, (trädgården ligger på en liten kulle och där köksträdgården ska ligga, är det som terrasser), för att kompensera lite för de syrener vi tog bort när vi byggde vårt nya hus.
Jag tänker för ofta storskaligt. Jag vet inte själv hur jag ska hinna med linodling, lavendeltvålstillverkning (!), hallonplockande, äppeldrickstillverkning, växthus för tomater och gurka (ska ju göra egen pickles, ketchup, chutney, bostongurka, ättiksgurka ... gubevars) eller slå allt hö för att de framtida fåren ska ha något att äta under vintern. För får ska jag ha, det finns inte en människa av kvinna född som orkar gå med röjsågen dessa ytor. Jag kämpade med röjsågen runt förra året och klarade kanske 75 kvm. Här har jag 22 300 kvm.
Kunde jag lia, vore det en annan sak, men det har jag aldrig lärt mig.
Jag köper inte ett tiopack påsk- och pingstliljelökar på hösten, jag köper åtminstone tio kilo. Varje år. Jag ser framför mig hur det blommar gult och vitt i vår ek- och lönndunge på våren. Fullt ska det vara!
Förrföregående ägare av vårt ställe, odlade just påsk- och pingstliljor för försäljning, de tog häst och vagn till båten, sedan fortsatte de med den in till Stadshusbron. Det ska inte jag göra, fullt så .. ja, vad jag nu kan kallas, är jag inte.
"Vanliga" människor nöjer sig med tre hallonbuskar, ett äppelträd, ett par tomatplantor. Inte jag.
Så blir det ofta kaos också.
Lite "vilja men inte kunna".
Inte idas, till slut.
Jag får skylla på att alla hallon, vinbär och äppelträd redan fanns här. De knotiga tomaterna är jag dock själv skyldig till.
---
Har ni sett att jag lyckats lägga in en bild här? Nästa steg är att komma på hur jag gör för att lägga in fler ;-)
