Nu har det slutat snöa

för en liten stund i alla fall. Har nästan nackspärr för att det är så kallt på kontoret, men jag får väl skylla mig själv som inte eldar i kaminen. Men hur man ska hinna det, när man bara måste surfa runt och läsa om OS, vissa artiklar om och om igen.

Läser gärna Johan Esks krönikor i DN. Det är inte alltid jag håller med honom om allt, men det måste man ju inte. Idag skriver han om Haag-Kallas silversuccé igår kväll. Såklart skriver ett antal argsinta kommentatorer, som måste ha hämtat sin kvinnosyn från någon neanderthalare, om att de inte vann ett silver, utan förlorade ett guld. (Här hoppar jag över de mer frånstötande kommentarerna, men de går ju ut på att kvinnor ska stanna hemma vid spisen, eller går igenom tjejernas fysiska företräden, ungefär).

Äh, säger jag, hellre satsa stenhårt och ha chansen att ta medalj, än att jamsa lite och vara en nöjd nia. Haag och Kalla har framtiden för sig och det verkar som om de, liksom en viss Anja P, är mästerskapsåkare. Jag ser fram mot kommande VM, nästa OS ...

Grattis Anna Haag och Charlotte Kalla!

Och ikväll kör skidskyttarna sina stafetter. Inte för att jag verkligen tror att de ska slå till och hamna på pallen, inte efter den inledning de haft, men hoppet finns. Och så är skicross, en sport jag vet absolut ingenting om, men jag är ju inte obildbar.

Det är det som är så härligt med OS, både om sommaren och vintern, man hittar, och tittar på, en massa sporter som känns nya. Häromkvällen fastnade jag framför shorttrack, en annan gång satt jag som klistrad och tittade på snowboard cross. Men backhoppning har jag helt övergett. Andra bedömningssporter, som t ex simhopp och gymnastik, är superkul att titta på, men backhoppning, nja. Det får vara.

Nu iväg för att hämta sjuåringen, stoppa i henne något att äta och så iväg till hennes basketträning. Sommar-OS 2020, here we go!