Ligger i hårdträning. Måste lära mig säga det där omöjliga ordet.
Nej. Nej. Nej.
Tack.
Nej.
Neeeeeeeeeeeeej.
Så, det går ju riktigt bra.
Klarade mig från att säga ja så sent som igår. Fick ett oemotståndligt förslag från flickornas gymnastikförening, att ställa upp som funktionär på deras uppvisning i april. Jag var ju med förra året och med "den ovärdeliga erfarenheten" (jo, så stod det i mejlet) vore jag alldeles utmärkt som funktionär i år igen. T o m hade jag fått välja i vilken funktion jag skulle frivilligarbeta!
Nej.
Nej igen.
I år får någon annan förälder till de runt 3000 gymnasterna (!) ställa upp.
Men ett litet ja blev det till slut på kvällen. På lördag har sjuåringens grupp genrep inför uppvisningen. Två av tre ledare är bortresta, så jag är med som extravuxen och håller koll på flickorna.
Jag klarade mig nästan.
Träningen fortsätter.
Jag ska också börja träna!!!
SvaraRaderaDet är inte lätt...
BRA!
SvaraRaderaProva nu att bocka av tid i din almanacka också - tid som bara är DIN!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHEJA!!!
SvaraRaderaJag var ungefär 30 år när jag började lära mig att man kan säga nej. Idag tycker jag det går ganska bra. Just nu t.ex. sitter jag INTE på ett möte, jag sade helt enkelt NEJ, jag kommer inte, för jag blev informerad alldeles för sent och jag måste prioritera annat.
Heja heja, så bra.
SvaraRaderaSäg nej och säg därmed ja till dig själv ♥
Mmmm, minns det som igår, alla uppdrag som jag vilt kastade mig över, som hade med de tre sönerna att göra.
SvaraRaderaDetta trots att exmaken spände de ilskna ögonen i mig och hotade att binda fast armarna på mig inför klassträffar.
Nu har jag blivit duktig på att säga nej, och lyssnar jättebra på mig själv - lyckan av att bli äldre!