lördag 16 april 2011

Vi tog oss en liten jamare

Maken och jag satt i solen och njöt av citronjuice (oslagbart när det är varmt) när vi hörde ett ljud vi inte riktigt kände igen. Först trodde vi det var dörren till ena vedboden som behövde smörjas, den stod och slog i vinden. Så kom vi på att det mer lät som en katt i nöd.
Just det. Vår katt som försvann igår morse och som vi letat efter överallt, men tydligen ändå inte riktigt överallt, satt högt upp i en tall utanför ladugården och skrek på hjälp.
Maken tog fram vår stora stege (man kan klättra upp sex meter) med kattkorg och lite mat att locka med.
Katten var nästan inne i buren, när vår stora hund blev nyfiken och undrade vad vi höll på med. Kattrackaren blev ännu räddare än den redan var och klättrade ännu högre upp i tallen. Maken följde efter, han kontrollerade först att grenarna var friska (men han hade träskor på sig, hur dumt är inte det?) och efter nästan en trekvart lyckades han få en vettskrämd katt in i korgen och stänga luckan.

Nu får hunden vara ute och katterna inne, tills allt har lugnat ner sig. Katten som övernattat i ett träd är fortfarande alldeles stirrig och går bara runt, runt hela tiden. Han jamar och skriker.

6 kommentarer:

  1. Ojojoj..men va skönt att han kom till rätta!

    SvaraRadera
  2. Kom att tänka på när maken skulel fixa fågelholkarna. Plötsligt kom barnen inspringade, tjoande:
    - Mamma, mamma, stegen har ramlat!
    - Var är pappa då?
    - Han är under den!

    SvaraRadera
  3. Det är hårt att vara katt...

    SvaraRadera
  4. Avundas katter, tänk så bra att hitta ett perfekt gömställe dit andra inter kan nå en!
    Fast, sen ska man ju ner också.
    Ehhhh, tänkte inte på det....
    Tur att maken är Tarzan - 6 meter, huuuu.

    SvaraRadera
  5. Ojoj stackars kissen! Bra att den hade en jam-pipa som hördes.

    SvaraRadera
  6. Ps. I din blogglista ligger min gamla blogg gungeligung. Du får gärna byta ut den mot min aktuella istället :) 3vligheter.blogspot.com. Puss

    SvaraRadera