Det går framåt

Maken har börjat med att bygga vidare på verandan, så snart har vi inte ett tre meter djupt schakt utanför hallen. Snart kan jag tvätta glaspartierna utifrån också, det ni. Han lägger med tjocka massiva ekplank, vilket är tungt, så han klagar över träningsvärk i armar och rygg. Jag ler bara blitt mot honom och påminner om att det var hans eget förslag att lägga ek. Med olja håller det finfint och vi slipper skaffa tryckimpregnerat, som är alldeles för miljöovänligt. Vi har en annan veranda med ekplank och det har hållit hur bra som helst under de två vintrar vi bott här.

Själv ägnar jag (alldeles för) mycket tid åt skrivandet. Jag har arbetat fram ett synopsis till en långnovell/roman, med olika förslag på inledningar, berättarröster och språkbehandling. Få se vad mina kursare föredrar. Jag vet vilken som är min favorit, och jag tror det märks var mitt hjärta är, men det är ju alltid bra att få konstruktiva förslag. Så kom det en öppning i ett mejl från läraren om att skriva en kortnovell till och den chansen tog jag. Det blev en spökhistoria, som först var så subtil att maken inte fattade att det var en spökhistoria. Det var bara att skriva om. Nu funkar den åtminstone hyfsat. Jag är inte nöjd med slutet, det blev lite billigt, men vad katten, försöka duger.