En skitsak just nu, är att jag letar ny handväska. Inte hittar jag någon jag vill ha. Den får inte vara för stor, för då packar jag den med för mycket bjäfs. Den får inte vara för liten, för då får jag inte plats med det jag bara måste ha med mig. Den ska vara svart. Den ska vara av skinn (aj, aj, slå mig inte alla vegetarianer och veganer, jag är ganska snäll ändå). Den får inte ha för mycket utsmyckningar (blixtlås, fjädrar, tofsar ...) då blir den dels för tung, dels vill jag inte att det ska se ut som handväskan är ute och går med vidhängade kvinna.
Den bör ha X antal fack, dessutom gärna ett eller två ytterfack, för sådant man vill ha lite mer åtkomligt. Den ska gå att stänga ordentligt, så jag slipper känna att vem som helst kan komma åt min plånbok (ja, jag vet, en professionell ficktjuv kommer åt ändå, men ni vet vad jag menar). Den får inte ha lock som hänger ner för mycket, det känns som 1970-tal och är det något årtionde som tillsammans med 1980-talet känns utslitet, är det 70-talet. Man var ju med, liksom, alltså, va.
Den ska helst ha axelrem, men gärna vanliga handtag också, så det går att bära den i handen. Den får inte se ut som en säck. Den får inte se ut som en doktorsväska. Den får inte vara kvadratisk, den får inte vara för djup och inte för avlång.
Och så, den får inte vara dyr. Väskor som uppfyller mina kriterier, åtminstone flera av dem, finns. Men som de kan kosta! Jag kollade runt på väskavdelningen på ett större varuhus igår och baxnade flera gånger. För vad sägs om en väska för 6 995:- eller 8 795:-? (Märk att det aldrig är 7 000:- eller 8 800:-). Till slut känns 3 495:- som något ganska normalt, då har man blivit avtrubbad.
Nej, det blev naturligtvis ingen väska igår heller. Jag fortsätter leta, medan jag försöker piffa till min gamla älskling med lite skinnolja.
Inte riktigt min stil
Oj, så nöjd jag är med att inte vara väskoman! Har förstått att det är en vetenskap i sig. Glömmer aldrig alla gånger pappa köpt en väska åt mamma som direkt har ratat den...
SvaraRaderaLycka till!