Häromdagen var min skärm kolsvart. Vad jag än gjorde hände ingenting. Så jag beställde en ny förstås, den ska komma enl uppgift i morgon.
Idag fungerar min stora skärm igen ...
... däremot har vi inte haft någon fungerande internetuppkoppling under någon dag, förrän nu.
Maken är, om inte i upplösningstillstånd, så nära på. Han måste förbereda en helgkurs för jägarexamen.
På måndag har jag min nästa inlämning och jag hade börjat räkna ut lämpliga krisplaner.
Jag vill inte bo någon annanstans än här, men jag måste tyvärr erkänna att det kan ha sina sidor att bo på en kulle på en ö där det kan blåsa friskt. Och att dessutom bo "längst ut på linjen", mja, ibland vore det skönt att bara behöva ringa efter någon och så peka. (Det gör jag ju också, vid vissa tillfällen när jag inte står ut med plockandet själv).
Så, jag har ägnat någon timme åt felsökning framför allt det klassiska, stäng av allt, dra ur alla kontakter, starta om. Tredje försöket lyckades.
Jag håller tummarna för att det ska fungera åtminstone några dagar till.
Mejlkorgen blir rätt full på några dagar. Jag tror jag rensade ur runt 300 mejl - skräpmejlen oräknade.
Tänk om jag fått allt det som vanlig post.
Stackars brevbärare.
Mejlen kan verkligen bli en stressfaktor, jag har ännu inte lagt in funktionen i min smartfån, vet inte om jag vill ...
SvaraRaderaDet är å andra sidan kanske något du borde göra, med tanke på ert krångel?
Har ganska nyligen skaffat en sk smart mobil, än kan jag inte alla funktioner. Är osäker på om jag vill ha mejlen där, fast jag kanske borde.
SvaraRaderaDet har blivit precis så som jag befarade, jag går med näsan mot mobilen i stället för att se mig omkring när jag går ut med hunden. Fy sjutton. Jag får sätta mig själv på avvänjningskur.