Inskickat!

Sådär, nu är tredje inlämningen avklarad. Du milde tid, vilken hets det kan bli. Jag gillar verkligen inte att vara ute i sista stund, men nu blev det så i alla fall.

Jag har pressat ur mig 151 sidor och drygt 50 000 ord, så jag passerade min egen gräns för mycket jag skulle skriva ganska precis. Jag trodde i början av terminen att jag utan vidare skulle kunna skriva ihop 400 sidor allt som allt, men det går ju inte. Jag får knappast till 250 sidor till på en dryg månad. Men kanske 100, om jag inte gör som jag gjorde efter förra inlämningen. Då lät jag texten ligga i två veckor och hade dessutom en väldigt trög vecka när jag skulle börja om igen.

Nu ska jag "bara" lämna respons på de andras texter, sedan kan jag bli lite trevlig igen.

BTW: ett lästips igen:

"De obotliga optimisternas klubb" av Jean-Michel Guenassia. Den tjocka boken (runt 700 sidor) handlar om den unge Michel i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Hans äldre bror tar värvning i kriget i Algeriet, vilket orsakar en brytning inom familjen. Broderns flickvän försöker skriva en avhandling, men hon har ständiga problem (med i stort sett allt).
Michel är ofta på Balto, en restaurang med en schackklubb dit flyktingar från olika håll i Europa kommer. Där finns Leonid från Leningrad, övertygad kommunist och dekorerad flygare från andra världskriget. Han hamnade i Paris för kärleks skull. Det finns ingen som kan supa honom under bordet.
Där finns skådespelarstjärnan Tibor från Ungern som hoppas in i det längsta att få stora filmroller, men hans accent är för grov. Där finns Imre, också ungrare, som adopterar en kyckling och kallar den Tibor.
Där finns Igor som inte accepterar namnet Leningrad, utan kallar staden S:t Petersburg. Han flydde hals över huvud och lämnade hustru och barn då han "råkat" säga något ofördelaktigt om en överordnad.

osv osv.

Uppdaterat. "De obotliga optimisternas klubb" är inte på drygt 700 sidor, utan drugt 600 sidor.