Vad säger barnkonventionen?

FN:s konvention om barns rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 20/11 1989 och har ratificerats av 193 länder. Den utgör en del av folkrätten.
Barnkonventionen ger en universell definition av vilka rättigheter barn har, och stipulerar vad som borde gälla för alla barn i hela världen. Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter. Varje människa under 18 år räknas som barn, om inte han eller hon blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen.

Grundtankar i konventionen:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.

Varje barn har rätt att få sina grundläggande behov uppfyllda.

Varje barn har rätt att få skydd mot övergrepp och utnyttjande.

Varje barn har rätt att få uttrycka sin mening och bli respekterat.

Artikel 1: I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet.

Artikel 2: slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

Artikel 3: anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.

Artikel 6: säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

Artikel 12: handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Migrationsverket har  beslutat att utvisa en tvååring till Frankrike, en flicka som är född här och som övergavs av sin biologiska mamma i mycket tidig ålder. Hon kom till ett skånskt par när hon var fyra månader gammal. Hon talar ingen franska. Hur väl stämmer Migrationsverkets beslut med barnkonventionen?

DN

Får inte ihop det

Snor åt mig en stund här, fast jag borde ägna min tid åt annat så här på fredagseftermiddagen.

I bl a SvD skrivs det om ensamkommande pojkar från framför allt Somalia och Afghanistan. Här och var på nätet har återigen blossat upp en diskussion om de unga människorna, att de inte är barn utan vuxna, för det borde kallas tonåringar och de får ju gå på barnförbjudna filmer och de är straffmyndiga och de har ju skägg för jösse namn och är det egentligen inte så att de är äldre än 18 ... ?

Jag tillägnar detta blogginlägg alla kommentatorer som visar prov på förakt mot "pk-isterna", mot andra åsikter än deras egna.

1. Sverige har i likhet med ca 200 andra länder undertecknat FN:s barnkonvention, som bl a slår fast att alla är barn till de fyller 18. Punkt.

2. Jag vet inte om det är samma kommentatorer som med samma frenesi - och med rätta - är mot barnäktenskap, men för enkelhets skull utgår jag från det. Man är alltså mot att unga flickor tvingas till äktenskap innan de fyllt 18. Det säger också barnkonventionen.
Alltså, flickor under 18 som tvingas till äktenskap betraktas som barn. Ensamkommande pojkar under 18 betraktas inte som barn.
Jag får inte ihop det.

3. Jag undrar om det kan vara så att man när man använder sig av uttrycket "biologisk ålder", blandar ihop pubertetsentrén med färdigutvecklad kropp. Jag är inte medicinskt utbildad, men åtminstone vet jag att det går ganska många år mellan en pojkes första fjun på överläpp och en flickas första mens och den tid när hjärna, muskelmassa, skelett, tänder (tänk visdomständer) mm är färdigväxta. Det brukar ske när man är runt 20 år.

Tack och hej
leverpastej