Vi tar en kortdeckare till:
Kommissarien såg ner på liket som låg nedanför den höga klippan. Vad hade farbrorn gjort här, med rullator?
”Vet vi vem det är?” frågade hon kriminalinspektören, som försökte läsa i sitt anteckningsblock utan att det kom för mycket regn på det.
”Det är Evert Kvist som bor på ålderdomshemmet. Han är 99 år, blir faktiskt hundra år i morgon”, svarade inspektören trött. ”Då uppvaktar väl kommunalrådet med en tårta. Märkligt”, fortsatte inspektören, ”det finns en till som fyller hundra, hon heter Anna Green. Kanske hon vill vara ensam om tårtan?”
”Skulle Green ha knuffat ner Kvist? Nej du, jag råkar veta att hon sitter i rullstol.”
Inspektören svalde sitt svar, det var lugnast så.
”Du kommer väl ihåg att åka till ålderdomshemmet i morgon?” Kommunalrådssekreteraren tittade in i sin chefs arbetsrum, som var tomt. Det låg en lapp på skrivbordet; ”har åkt hem för dagen, blev så blöt under lunchpromenaden”.
Kommunalrådet var inte på väg hem, inte än. Först skulle han hälsa på Anna Green. I sin portfölj hade han egentillverkad likör. Äntligen skulle det snart bli ett slut på alla tröttsamma hundraårsuppvaktningar. Äntligen skulle han kunna få ordning på balansräkningen.
Visar inlägg med etikett kortdeckare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kortdeckare. Visa alla inlägg
fredag 21 oktober 2011
Silver
Vad man kan hitta på när man egentligen borde syssla med annat. Varsågoda, här är en sk kortdeckare med max 200 ord.
Kyrkporten knarrade när Sven Knutsson smög in. Det regnade in på vapenhusgolvet, det blåste hårt denna natt. Han stötte foten i dopfunten där hans lille son hade döpts för att två månader senare, död i ihållande hosta, begravas närmast kyrkogårdsmuren. Därefter hade Svens hustru Disa dött av sorg.
Han gick in i kyrkan. På altaret stod de vackraste ting han någonsin sett, två alnshöga kandelabrar för fem vaxljus vardera, en gåva från änkegrevinnan. Nog skulle Sven kunna finna en skrupelfri silversmed i Stockholm och sälja ljusstakarna till denne. Därefter skulle han fara till den nya kolonin på andra sidan havet. Här hade han ingenting kvar, tack vare greven.
Sven gick tyst uppför altargången. Det luktade sött av död. Grevens yngste son hade nyligen avlidit, gravsättningen hade skett under dagen. Släktgraven låg i kryptan under korgolvet, den var öppnad med stenen lyft åt sidan.
Sven rundade altarringen och tog de sista stegen mot ljusstakarna. Han lade dem i en säck, vände om och började gå mot gången. Stormen tog i utanför kyrkan, kyrkdörren slog igen med ett brak. Sven tappade fotfästet, han föll baklänges ner i den öppna graven och bröt sin nacke på grevesonens sarkofag.
Kyrkporten knarrade när Sven Knutsson smög in. Det regnade in på vapenhusgolvet, det blåste hårt denna natt. Han stötte foten i dopfunten där hans lille son hade döpts för att två månader senare, död i ihållande hosta, begravas närmast kyrkogårdsmuren. Därefter hade Svens hustru Disa dött av sorg.
Han gick in i kyrkan. På altaret stod de vackraste ting han någonsin sett, två alnshöga kandelabrar för fem vaxljus vardera, en gåva från änkegrevinnan. Nog skulle Sven kunna finna en skrupelfri silversmed i Stockholm och sälja ljusstakarna till denne. Därefter skulle han fara till den nya kolonin på andra sidan havet. Här hade han ingenting kvar, tack vare greven.
Sven gick tyst uppför altargången. Det luktade sött av död. Grevens yngste son hade nyligen avlidit, gravsättningen hade skett under dagen. Släktgraven låg i kryptan under korgolvet, den var öppnad med stenen lyft åt sidan.
Sven rundade altarringen och tog de sista stegen mot ljusstakarna. Han lade dem i en säck, vände om och började gå mot gången. Stormen tog i utanför kyrkan, kyrkdörren slog igen med ett brak. Sven tappade fotfästet, han föll baklänges ner i den öppna graven och bröt sin nacke på grevesonens sarkofag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)