Vi tar en kortdeckare till:
Kommissarien såg ner på liket som låg nedanför den höga klippan. Vad hade farbrorn gjort här, med rullator?
”Vet vi vem det är?” frågade hon kriminalinspektören, som försökte läsa i sitt anteckningsblock utan att det kom för mycket regn på det.
”Det är Evert Kvist som bor på ålderdomshemmet. Han är 99 år, blir faktiskt hundra år i morgon”, svarade inspektören trött. ”Då uppvaktar väl kommunalrådet med en tårta. Märkligt”, fortsatte inspektören, ”det finns en till som fyller hundra, hon heter Anna Green. Kanske hon vill vara ensam om tårtan?”
”Skulle Green ha knuffat ner Kvist? Nej du, jag råkar veta att hon sitter i rullstol.”
Inspektören svalde sitt svar, det var lugnast så.
”Du kommer väl ihåg att åka till ålderdomshemmet i morgon?” Kommunalrådssekreteraren tittade in i sin chefs arbetsrum, som var tomt. Det låg en lapp på skrivbordet; ”har åkt hem för dagen, blev så blöt under lunchpromenaden”.
Kommunalrådet var inte på väg hem, inte än. Först skulle han hälsa på Anna Green. I sin portfölj hade han egentillverkad likör. Äntligen skulle det snart bli ett slut på alla tröttsamma hundraårsuppvaktningar. Äntligen skulle han kunna få ordning på balansräkningen.
Här hängde jag med! ;-)
SvaraRaderaMen jag vill inte veta hur du får ordning på din balansräkning ...
Jag är inte helt säker på att jag vill veta alla detaljer om Koppargården ;-)
SvaraRadera