tisdag 10 mars 2009

Ibland misslyckas man

Jag köper gärna många olika matvaror. Kommer det trefärgad quinoa, t ex, köper jag ett paket sådant. Häromdagen hade jag köpt ekologisk lammkorv och så fyllde jag på med kolbasz (ungersk paprikaspäckad korv). Det började dra mot sista förbrukningsdag för lammkorven, så igår kväll tänkte jag överraska familjen med smarriga korvar och den trefärgade quinoan.

Jag värmde lite olivolja i en panna, hackade ner en gul lök, fyllde på med tärnad squash och grön paprika. Det blev fullt i stekpannan, bara lite svartpeppar, salt, curry och grönsaksfond fick plats. Fram med den andra stekpannan. I den fick korvarna plats, när de var skurna i små bitar. Oj, vad gott det doftade! Och vad feta korvarna var, särskilt kolbaszen! De simmade runt i pannan. Jag fick hälla av fettet.

Så dags för quinoan. Jag hade tagit fel på tid och förväxlat koktiden med tiden för couscous. Oj, i stället för fem minuter var det femton. Hm, då blir det lite sent med maten idag igen. Äh, korvarna behövde nog lite extra tid, och det gick ju att stänga av plattan med grönsaksblandningen.

Till slut kunde jag ropa in familjen i köket. Jag lade grönsakerna på ett stort fat och korvbitarna över. Quinoan i en skål bredvid. Som tillbehör blev det turkisk yoghurt, helt okryddad, jag tänkte det räckte med korvarnas egna kryddning.

Maken och alla tre barn tittade på fatet med grönsaker och korv. Lillungen undrade genast om hon kunde få lite av söndagens lasagne i stället. Jo, det kunde hon få, det finns strider vid matbordet jag inte tar.
Maken tog yttepyttelite korv och grönsaker, mellanungen tog rejält med quinoa och yoghurt, storungen tog en korvbit och en sked quinoa. Jag tog en normal portion.

Korven hade blivit hård, det var som att försöka skära stenbitar. En och annan korvbit hamnade på golvet.
Storungen skrapade av sitt fat och tog resten av lasagnen, maken plockade fram knäckebröd, mellanungen sa att yoghurten var så god. Men jag gillade lammkorven, trots konsistensen.

I stället för det vanliga "tack för maten" sa storungen sedan: "du ska ha tack för att du faktiskt lagar all mat och att du föröker hitta på nya grejer".

Det värmde gott :-)

4 kommentarer:

  1. Det var väl FINT sagt av honom! MEn jag känner faktiskt också att jag får uppskattning för den mat jag lagar. Och brödet jag bakar. Att man vet vad det finns i maten.

    Ja, jag hade ätit quinoan och yoghurten. Och tackat för maten (äter ju inte kött).

    SvaraRadera
  2. Lammkorv som är så gott!
    I alla fall rätt tillagad!
    ;-)

    SvaraRadera
  3. Ärlighet vinner i långa loppet!
    Jag har aldrig vågat mig på lammkorv.

    SvaraRadera
  4. Hihi! Jag känner faktiskt igen mig en hel del i din beskrivning. Vill mycket. Hittar på mycket, men lyckas definitivt inte alltid. Du lyckas säkert oftast, men för mig är det lite varannan gång...

    Och en underbar kommentar av storungen. Hade blivit glad!!!

    :o)

    SvaraRadera