Istället sitter jag och tänker på den senaste veckans händelser. Jag ska erkänna att jag inte lagt så mycket tankemöda på situationen i Egypten och Tunisien, min värld är för ovanlighetens skull mycket liten nu.
Förra måndagen fyllde min äldste brorson 18 år. Nu är den lille skrutten, som vägde knappt två och ett halvt kilo när han föddes, myndig. Svårt att förstå att tiden går så fort. Nu är han lång, smal som en stör och vacker. Ja, vacker. Pojkar är inte alltid det, men han är det, med sitt lockiga hår och lite sneda ögon och glada, glada leende.
Tycker en stolt faster.
I torsdags var det "damkväll" (har lite svårt för ordet "tjejträff") med min svägerska och några väninnor till henne. Alla har jag träffat många, många gånger och alla är de genomtrevliga, såklart.
En stor final på veckan var ytterligare en "damträff" med museibesök och middag på annan ort. Jösses, vad kul, men nu ska det blir skönt med lite vanlig vardag igen ett tag. Jag mäktar inte med tre utekvällar på en vecka, ändå har jag varit bilburen varje gång.
Vanlig vardag betyder: måndag gymnastikträning för åttaåringen, tisdag basketträning för åttaåringen, gymnastikträning för trettonåringen, onsdag ledigt (!), nästa vecka börjar jag dock en kurs på onsdagar, så den lediga kvällen försvinner, torsdag gymnastikträning för trettonåringen, sjöscouter för femtonåringen, fredag ledigt igen (åttaåringen ska på kalas på kvällen), lördag gymnastikträning för trettonåringen, söndag gymnastikträning för trettonåringen.
Jag gissar att det på lördag och/eller söndag blir lite slalom med åttaåringen.
Maken passar på att åka på SM i boxning.
Långtråkigt?
Inte en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar