Bröllop

Äntligen finns det lite tid för att skriva ner lite från helgens bröllop. Fredagen började med att hämta makens hyrsmoking. Han provade byxorna en extra gång och det var bra det. Skräddaren hade varit överambitiös med fållen, så det såg ut som att maken väntade högvatten. Men i ett vips lades byxbenen ner med en decimeter (!) och vi kunde fortsätta med våra ärenden. Vi åt lunch, rödspätta med remouladsås till oss vuxna, medan dottern valde köttbullar. Något underligt måste det ha varit med såsen, för vi fungerade som egna små pappersmassebruk efteråt. För att säga det rent ut, vi fes som galningar. Tur vi varit gifta i tretton år.

Så var det dags att ge sig iväg mot den herrgård där festen skulle hållas.

Den närmaste familjen samlades alltså dagen innan bröllopet och det var en bra idé, tycker jag. Kvällen blev skön, med grillbuffé vid en vattenkvarn.

 



Vi smorde kråset, men nog hade jag kunnat strunta i det sista glaset vin. Eller de två sista eller till och med tre.
Huvudet var lite tungt på lördagsmorgonen, men efter en cykeltur i omgivningarna, kändes det bättre.

Längst bort i horisonten skymtar kyrkan där vigseln hölls.

Bröllopsmiddagen var lång, med mängder av tal, men toastmastern var skicklig och lyckades få in alla talare i rätt ordning i förhållande till varandra och så att det inte krockade med servering av rätterna.

Här är efterrätten, en rabarbertarte med rostad (?) maräng, smultronsorbet och färska bär. Mycket elegant, men kanske en aning sockrigt för min smak.


Efter middagen var det kaffe och tårta - den var ljuvlig! Dans, bar, smågodis (ja, trots att vi ätit i flera timmar, var det många som gjorde utflykter till godisbordet). Framåt ett på natten var det vickning, grillad korv. Alla som fortfarande var uppe åt och åt och åt och åt. Lite mer barhäng, lite mer diskussioner om än det ena, än det andra (tack O för tips om bokbranschen!). Maken och dottern hade gått och lagt sig för länge sedan när jag kände att det var dags för mig med. Jag gick ner en våning och insåg att öronproppar hade varit bra att packa med. Vårt rum låg under dansrummet. Men snart somnade jag trots basgången.

Lång startsträcka

har jag vissa dagar. Som i dag. Jag bara måste få  klart med alla uppgifter som redovisaren/bokföraren behöver innan hon kan lämna över till revisorn för att äntligen få bokslutet klart. Men det är som förgjort, jag får inte de där uppgifterna ur händerna.

Istället sitter jag och tänker på den senaste veckans händelser. Jag ska erkänna att jag inte lagt så mycket tankemöda på situationen i Egypten och Tunisien, min värld är för ovanlighetens skull mycket liten nu.

Förra måndagen fyllde min äldste brorson 18 år. Nu är den lille skrutten, som vägde knappt två och ett halvt kilo när han föddes, myndig. Svårt att förstå att tiden går så fort. Nu är han lång, smal som en stör och vacker. Ja, vacker. Pojkar är inte alltid det, men han är det, med sitt lockiga hår och lite sneda ögon och glada, glada leende.
Tycker en stolt faster.

I torsdags var det "damkväll" (har lite svårt för ordet "tjejträff") med min svägerska och några väninnor till henne. Alla har jag träffat många, många gånger och alla är de genomtrevliga, såklart.

En stor final på veckan var ytterligare en "damträff" med museibesök och middag på annan ort. Jösses, vad kul, men nu ska det blir skönt med lite vanlig vardag igen ett tag. Jag mäktar inte med tre utekvällar på en vecka, ändå har jag varit bilburen varje gång.

Vanlig vardag betyder: måndag gymnastikträning för åttaåringen, tisdag basketträning för åttaåringen, gymnastikträning för trettonåringen, onsdag ledigt (!), nästa vecka börjar jag dock en kurs på onsdagar, så den lediga kvällen försvinner, torsdag gymnastikträning för trettonåringen, sjöscouter för femtonåringen, fredag ledigt igen (åttaåringen ska på kalas på kvällen), lördag gymnastikträning för trettonåringen, söndag gymnastikträning för trettonåringen.
Jag gissar att det på lördag och/eller söndag blir lite slalom  med åttaåringen.
Maken passar på att åka på SM i boxning.

Långtråkigt?

Inte en sekund.