Telefonsäljare

Det här är ett återkommande tema, jag vet. Men man blir ju så förbannat trött på dem. Säljarna, som har gått en snabbkurs i telefonkonversation och genast ska försöka göra sig bekant med en och hela tiden säger ens förnamn. Det blir så kletigt.
Samtidigt tycker jag lite synd om de oftast väldigt unga människor som arbetar som telefonsäljare. Jag menar, om de har en låg lön och i stället ska leva på provision, och de flesta som blir uppringda slänger luren i örat, kan det inte bli några höga inkomster.

Igår blev jag uppringd av en ung man, som jag kan kalla Kalle (minns inte vad han egentligen hette). Kalle började förstås med en lång inledning om det kalla vädret, men att han hoppades att jag mådde bra ändå. Så fortsatte han med:
- Vi skickade ju ut en liten bricka till din hund i julas, det var väl himla bra.
- Bricka? Vad för bricka?
- Hm, du kanske inte har fått den då, men vi skickade ut till alla medlemmar i kennelklubben och du är ju medlem där, eller hur?
- Eh, jaha, visst.
- Den där brickan är unik för varje hund, som när din hund springer bort, då är det väldigt lätt att identifiera honom. Himla käckt är det.
- Uhum.
Ni märker att jag var väldigt noga med att aldrig uttala ordet "ja".
- Nu är det så här, fortsatte Kalle, att jag undrar vad du gör när du blir av med din plånbok eller mobil. Vi har nämligen ett superbra avtal som ...
- Tack för samtalet, hej då.

Vi har en leonberger, en hanne som väger sina modiga 75 kilo och ser väldigt respektingivande ut. Det är ju bara det att han är en av de harigaste hundar jag någonsin stött på. Han föredrar att gömma sig bakom mig när vi möter en ryttare. Han ryggar till och med för fåren.

Dessutom, vår store lufs som snart blir åtta år, springer inte bort, han springer överhuvudtaget inte alls. Och om han skulle göra det, skulle han inte orka längre än till grannarna på andra sidan åkern - och de vet ju var han hör hemma.

Suuuuuurt!

Att jag inte gillar telefonförsäljare har säkert framkommit. Jag försöker vara kortfattad, extremt kortfattad, men ibland går det inte.
Det ringer från dolt nummer.
Jag svarar med för- och efternamn, det blir för långt med hela firmanamnet, som ändå råkar vara nästan mitt namn.
- Är det firmatecknaren/marknadsansvarig/personalansvarig/XXX (mitt förnamn)?
- Hm.
- Hej! Har ni mycket att göra så här innan jul?
- Mmm.
Jag vägrar säga ett klart och tydligt "ja", som kan användas vid fejkade inspelningar.
- Jo, det är så här att jag ringer från XYZ-bolaget som ...
- Tack för ditt samtal, avslutar jag och slänger på luren.

I juni sade jag upp ett antal olika avtal om internetkataloger. De ger inte så mycket, tycker jag, förutom att de är väldigt dyra. 5 000:- plus moms per halvår är inget ovanligt.

Klokt nog printade jag ut alla mina uppsägningar och sparade dem i min pärm för leverantörsavtal. Där har jag också all e-korrespondens sparad med de företag som jag lärt mig är hala som ålar.

Nyss ringde ytterligare en säljare, de ringer gärna strax innan jul eller sommarsemester, för det kan ju vara så att då finns det kanske någon osäker vikarie som tackar ja till erbjudandet.
En klocka ringde, visst var det väl så att säljarens företag var ett av alla dem jag sade upp bekantskapen med i juni? Jag kollade i min pärm, jodå, så var det.

Döm om min förvåning när jag fem minuter senare fick ett mejl om avtalet och om jag svarade på det, godkände jag en förlängning av det.
Jag letade upp internetkatalogföretaget på nätet (!), letade efter mitt företag där, hittade inte det. Men jag hittade ett telefonnummer till kundtjänst. Efter tjugofem minuter i kö, trots att jag var först i kön (förhalningsteknik såklart) fick jag äntligen kontakt. Jag drog hela historien för den namnlösa damen. De säger aldrig sina namn, ännu en sak som verkar knepig. Vi kom ingenstans.

Så snart jag hade lagt på luren, ringde det igen. Nu var det tydligen kundtjänstdamens chef. "Se avtalet, det förnyas var sjätte månad. Uppsägning måste ske minst 30 dagar innan nästa period påbörjas."

Jag missade det med tre dagar. Jag måste nu betala för andra halvåret 2010, för det gör man tydligen i efterhand (?). Jag känner mig väldigt lurad.

Tacka vet jag hederliga Lokalkatalogen. Det "kostar" visserligen ett par timmar i möte, då säljaren kommer på besök, men aldrig någonsin att jag känner att jag betalar för något jag inte har nytta av.