fredag 10 december 2010

Fred och motstånd

De sista dagarna har jag gått omkring med två olika låtar i huvudet. Det är "Give peace a chance" och "Är det verkligen fred vi vill  ha?" Schizofrent, eller hur? Häromdagen var det 30 år sedan John Lennon sköts. Idag tilldelas Liu Xiaobo Nobels fredspris.

Visst vill vi ha fred, men vill vi det till varje pris? Vill vi ha fred till priset av förtryck, kontroll och diktatur?

Nej, är mitt självklara svar.

I juni 1989 firade min gymnasieklass tioårsjubileum sedan vår "student". Det självklara diskussionsämnet den kvällen var förstås det som någon dag innan hade hänt på Himmelska fridens torg. Det var svårt att glädjas åt att träffa alla gamla kompisar igen, när kinesiska studenter mördades.

Ett halvår senare hände ännu mer. Tjeckiska studenter brände sig till döds på Vaclav-platsen i Prag i protest mot dåvarande regimen, snart bröt sammetsrevolutionen ut. Ett par veckor senare föll muren i Berlin. Julen 1989 föll t o m Ceausescu i Bukarest.

Visst vill vi ha fred.

Men inte utan frihet.

3 kommentarer:

  1. "De sista dagarna" får vi väl hoppas att det inte är, utan de SENASTE.

    Har bra koll på svenska språket, men ibland snubblar jag på tangenterna. ;-)

    SvaraRadera
  2. Huuuu, pansarvagnar mot människor. Undrar hur man kan leva med sig själv när man styrt ett sånt fordon över unga landsmän av kött och blod.
    Fast i uppochnervända Kina antas man väl ha gjort en bragd, och får medalj? Så länge det går att tvätta människors hjärnor blir det svårt att nå en värld i full demokrati.

    SvaraRadera
  3. Nobels frihetspris, det hade väl varit något?

    SvaraRadera