måndag 10 januari 2011

Flower power



Genustänkande kan verkligen trötta ut mig. Eller vad ska man kalla det när det finns rosa skridskor för flickor, rosa skidhjälmar, blommiga damskidor?
Vad är det som säger att man gillar rosa bara för att man är åtta år och flicka? Min åttaåring gör det inte.

Idag gjorde vi äntligen slag i saken och for iväg för att köpa en del av vinterutrustningen i stället för att hela tiden hyra. I längden blir det billigare. Vi åkte till en av de större kedjorna i landet. Där fanns en vägg med alpinhjälmar för juniorer. Alla "flickhjälmar" var rosa eller vita. Åttaåringen bevärdigade dem inte med en blick, utan gick rakt fram till de svarta och grå. Ingen av dem passade riktigt, så till slut fastnade hon för en blå som går att justera därbak, så den kan passa flera säsonger. Blått är okej, tycker hon. Och det tycker jag med, då är det lite lättare att se henne på håll i backen.

Jag provade hjälm jag med, man får ju vara rädd om det lilla man har mellan öronen. Åttaåringen tyckte jag skulle ha en vit, men jag är rätt tjock om huvudet och det fanns ingen vit som var tillräckligt stor. Det blev en svart.

För nästan 30 år sedan köpte jag mitt förra par skidor, ett par fullängdsskidor, 180 cm långa och tunga som bly, av märket ... äh, jag minns inte namnet längre, men Popangelov åkte på samma skidor i världscupen i början av 80-talet. Han kom på pallen några få gånger, men åkte oftast ur. Just det, han och jag hade inget gemensamt, utom skidorna. Svåråkta, är bara förnamnet. Så fort jag for åt fel håll, skyllde jag såklart på skidorna.
Jag har inte åkt så mycket på dem på senare år, inte sedan jag började känna mig som en dinosaurie med dem när carvingskidorna kom.

Idag slog jag till, efter moget övervägande. Jag ville ha ett par skidor som  utmanar lite, men inte för en avancerad åkare, för det tycker jag inte att jag är. Men efter 40 år som glad turiståkare som helst håller till i en pist, tycker jag inte att jag är nybörjare heller. Jag är hyfsad. Det flyter på för det mesta, jag åker i de flesta backar utom puckelpister (knäna klarar inte det). Jag åker inte i park heller (hopp, trick). Om jag inte gjorde det som tonåring, behöver jag inte börja nu, som 50-åring.

Efter en del resonerande kom jag fram till att just de här skidorna var de jag skulle ha. Det är bara ett fel med dem. De är blommiga!

Jag är inte blommig.

Kan man måla om ett par nya skidor?

10 kommentarer:

  1. Spalding, var det! Nu kom jag på vad skidorna heter. Undrar om de finns kvar?

    SvaraRadera
  2. Spalding just det. Uttalades som det stavas eller?

    SvaraRadera
  3. Blommiga skidor? Jag har då aldrig hört på maken!

    SvaraRadera
  4. I Tintin "Plan 747 till Sydney" finns en skurk som heter Spalding, sekreterare till Lazlo Carreidas - mannen som aldrig skrattar - stenrik flygplanskonstruktör i vars hatt kapten Haddok placerar en slant...

    SvaraRadera
  5. @Maria: Spalding är/var ett amerikanskt märke, så det borde vara "spåålding".

    @Matvraket: tänk, trodde jag kunde Tintin utan och innan, men detta kom jag inte ihåg. Tack!

    SvaraRadera
  6. Ja men visst är det löjligt. Vem fasen måste ha blommor bara för att man är kvinna?
    De går säkert att måla om, tror jag. Några klatschiga dödskallar kanske? :)

    SvaraRadera
  7. Och tänk, att det finns kvinnor som "tänkt till" och faktiskt tillverkar blommiga hammare och andra verktyg till oss femininer.
    I nutid!!!
    Say nomore.
    Jag tycker det är OK med alla möjliga mönster, t.o.m på skidor, men då ska pojkar och killar också kunna ha det.

    SvaraRadera
  8. @Carina-Fina, jag totalvägrar blommiga hammare. Jag kör med en "16-ozare", som proffsen säger. Och jag har den gömd, annars försvinner den på något jobb.

    SvaraRadera
  9. De där blommiga hamrarna har jag också tittat på och hållit på att skratta ihjäl mig...

    så fånigt!

    Kram på sig ♥

    SvaraRadera
  10. "Hamrarna"? Barbro, hahaha, nu får du väl ge dig ;-)

    SvaraRadera