Kommentarsfält

De kallas för slaskrännor och många reportrar/journalister läser dem sällan. Alltfler tidningar stänger ner sina kommentarsfält eller kräver inloggning. I höstas, (var det väl?) tog Newsmill bort sina kommentarsfält.

Det är som att riva upp sårskorpor eller pilla med tungan på en blåsa i munnen. Jag dras alldeles för ofta till de här kommentarerna, fast jag ideligen lovar mig själv att inte lägga någon energi på dem. Jag blir ofta arg, men vet ju också att det sällan är någon idé att börja svara mot kommentatorer som fullkomligt vräker ur sig påhopp. Om någon annan, eller en moderator, går in och påpekar att det inte tillhör yttrandefriheten att bajsa ur sig rasistiska, sexistiska ordramsor, blir denna någon, eller moderatorn eller Gud och hans mormor anklagade för att vara odemokratiska, att försöka kväsa det fria ordet. Så avslutas harangen gärna med "XX 2014" (näej, orkar inte skriva ut partinamnet, inte ens förkortningen).

Men det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen.

Det finns ett par ställen där det inte krävs inloggning och där vem som helst kan kommentera under vilket nick som helst. Oftast väljer respektive kommentator samma nick, så ganska snart känner man igen vem som tycker vad och i vilka frågor.

Det är förstås Magdalena Ribbings etikettspalt i dn.se jag talar om. Det är ofta stor underhållning. Folk kan mejla till fru Ribbing om precis allt.
Hur ska man bete sig när någon granne har släppt sig i hissen?
Vad ska man göra då man upptäcker en hundlort i den gemensamma tvättstugan i bostadsrättsföreningen? (okej, det var i en kommentar, men ändå)
Om man inte har ett synligt handikapp, får man ändå använda en handikapptoalett om det inte finns någon annan toalett?
Om vi bjuder in till bröllop och våra vänner och bekanta helst klär sig "alternativt" och/eller i svart, kan vi ändå ha klädkoden "högtidsdräkt"?
Är det okej att ha vått hår när man går ner till hotellfrukosten?

Jag intygar att dessa frågor är autentiska, det är inte jag som hittat på dem.

Så kommer då, ofta snabbt som ögat, kommentarerna. När jag skriver detta har det kommit in nästan femtio svar på frågan om blött hår på hotellfrukosten, frågan publicerades igår. Frågan om fisar i hissen har inte lockat lika många, bara nio stycken har känt sig manade. Där ingår en Kal-och-Ada-historia.

En fråga om hur man beter sig när en medresenär snörvlar högljutt på tåget, mynnar snart ut i kommentarsfältet i en diskussion om förtryck, om blondinskämt (ha, jag är blond, men har då aldrig tagit åt mig), om skolavslutningar i kyrkan (= hur vanligt är det egentligen?) osv osv.

En och annan av de flitigare kommentatorerna verkar trolla, eller så hyser de sådana åsikter. Men de får snabbt mothugg. Och återkommer med ännu fler stolligheter.

Det är sanslöst. Och samtidigt väldigt roligt.

Ja, jag skriver också kommentarer där ibland, men jag tänker inte tala om vilket nick jag använder. Det är inte Öbon i alla fall.