Big C, på riktigt

Ett litet tecken betyder så mycket. Ja då. Visst.

Jag retar upp mig, mer än det förtjänar egentligen, på dessa menlösa små hjärtan som ska visa att man tar upp kampen mot bröstcancer. Jag skrev om det på den där sociala träffpunkten, Facebook ni vet, häromdagen och tyckte då att det var rätt harmlöst. Om man trodde att man gjort något bra, så fick man väl tycka det, men helst borde man ju göra något mer konstruktivt.

Jag har i flera år fått dessa kedjebrev om att man ska skriva färgen på sin behå eller skriva om hur lång tid det tar att fixa håret och vem som gör det. Så ska andra som inte fått kedjebreven, alla män, börja klia sig i huvudet och undra vad som står på. Då ska alla kvinnor som gjort dessa statusuppdateringar bara le ljuvt och inte säga något, för det är hemligt, en kul grej.

Ursäkta mig, men logiken i att uppmärksamma "kampanjen" genom att hålla den hemlig undgår mig totalt.

Mitt i mitt småirriterade tjafsande om denna kampanj, får jag ett besked att någon inte längre finns bland oss. Någon som fick cancer som upptäcktes alldeles försent.

Då känns små löjliga hjärtan ännu mer meningslösa. Jag blir förbannad och tänker att hjärtana är rent kontraproduktiva. De hjälper inte någon.

Inte någon.

Däremot kan ett bidrag, hur litet det än är, kanske hjälpa någon som drabbas. Kanske det enklaste sättet är att messa BESEGRA mellanslag ditt namn till 72988. Då skänker du 50:- till Cancerfonden. Annars kan man betala en slant till BG 901-9514 eller PG 901986-0.

www.cancerfonden.se

Vad gillar du?

Eh, jag gillar att läsa, skriva, jag gillar att ta skogspromenader ...


Nej, det här är inte ett försök till en kontaktannons, men vad gillar du? På facebook, alltså? Jag gillar fejan rent allmänt, det är ett kul och enkelt sätt att hålla kontakt med gamla och nya vänner och bekanta som kanske bor för långt iväg för att man lätt ska kunna slinka in på en fika. Det är så lätt att slänga ut en fråga eller en uppdatering om hur man mår, eller att bli påmind om en musikfestival eller en ny utställning på något museum vars fb-sida man gillar. Lite infotainment så där.

Men vad jag kan bli trött på en massa skräp som facebook för med sig. Det far runt en massa jox om att man ska gilla en viss uppdatering för att visa att man älskar sin dotter/son/partner/hund/guldfisk. Som om inte dottern/sonen/partnern/hunden redan visste det (guldfisken lämnar jag därhän, de lär ha ett minne som sträcker sig sex sekunder och bryr sig nog inte så mycket om vem som utfodrar dem, bara de blir utfodrade). Eller så ska man visa att man tar ställning för eller emot något genom att klistra in en etikett eller skriva något mer eller mindre kryptiskt i sin uppdatering. Jaha.

Nyss blev jag uppmärksammad på ett engelskt uttryck, "likes-whores". En gilla-hora vill ha så många gillanden som möjligt och kan sträcka sig långt för att få det. Uttrycket fanns i en kommentar gällande en uppmaning om att gilla en bild. Om man inte gillade bilden, var man per automatik (!) en okänslig, oempatisk, dryg, egocentrisk person. Bilden visade en flicka i de lägre tonåren med ett leende som en ängel, glada ögon och med en hållning som uttryckte stor självkänsla. Javisst var hon söt. Men så hade hon ett födelsemärke som sträckte från pannan ner till vänster axel, ett rött märke. Under bilden kunde man läsa att XX hade blivit så mobbad i skolan för märkets skull, att hon hade blivit tvungen att hoppa av skolan och bli undervisad per distans, att hon inte hade några vänner, att ...
så där höll det på ett tag.

Uppdateringen hade, när jag snubblade över den igår, fått runt 500 000 gillanden. Jag gick in på sidan för att läsa ett par av kommentarerna och av en ren slump, eftersom sådana här uppdateringar drar till sig mängder med kommentarer hela tiden, såg jag en mycket kritisk kommentar. Den var skriven av någon som utgav sig för att vara flickans lärare, att hela historien var osann, att XX inte alls var mobbad, att hon hade massor med vänner, att hon hade en pojkvän, att flickan hade blivit mycket upprörd för att hennes bild cirkulerade på facebook i en felaktig kontext.
Kanske var den kommentatorn ett troll, eller en gilla-hora, det vet inte jag.

Men jag blev stärkt i min uppfattning att det alltid är bra att läsa kritiskt.

Så. Vad gillar du?

Söndag

Det är kallt, soligt och väldigt härligt. Njuter av att datorn fungerar som jag vill att den ska fungera, hade en liten datortomte här i fredags. Hans dom löd dock:
- Gå inte ut på Facebook, du har fått någon mask eller ett virus som trasslat till det för dig.

Okej, så nu väntar jag med det ett tag. Eller så får jag "offra" min bärbara dator, så jag inte får in någon sk-t i den här, som jag ju använder till arbete, bankärenden mm. Eller så köper jag en liten ny, som bara är för FB. Den bärbara skriver jag ju mina fantastiska alster på och den vill jag öht inte gå ut på nätet med.

Ni som vet min mejladress når mig där, eller så kan man ju kommentera här :-)


---

Igår spelade nioåringen i höstens första miniliga. Hennes lag vann tre av fem matcher, i matcherna de förlorade, hade de glömt allt vad försvarsspel heter.

Idag är trettonåringen på heldagsträning med gymnastiken. Hon och några till tog chansen när föreningen ska utbilda nya tränare, de ska vara "demogymnaster" och hoppa så de blivande tränarna lär sig hur de ska ta emot.

Idag ska jag träffa en väninna jag inte sett på nästan ett och ett halvt år. Det ska bli kul :-)

Väl mött igen.