Ordning och reda

Jag brukar inte ge ett vitten för det där med genustänkande, att män är från Mars och kvinnor från Venus. Det är så deterministiskt och inskränkande.

Men ibland kan man ju undra. Maken säger att han städat och röjt upp i köket. Så här blev resultatet.

Och så här.

Eller så här.


Här skulle det ha varit en bild på en överfull diskho, med gamla glasburkar, en konservburk det varit majs i och lite annat. Bilden uteblir pga tekniska problem vid överföringen.


Jag vet inte jag. Jag är inte precis en städgalning som får ångest av några brödsmulor på golvet eller en odiskad smörkniv. Men jag kallar inte den här köks"städningen" för städning.

Maken kanske är från yttre världsrymden trots allt.

Genusfråga

Ja, det händer att jag tänker med fel kroppsdel. Eller, jag tänder med rätt kroppsdel (läs här alla kroppsdelar inklusive hjärta och hjärna och själ) tillsammans med maken.

Men jag tänker inte med mitt kön när jag räknar löner, gör upp en budget, skriver inköpslista inför veckans vanliga besök i mataffären, betalar fakturor, skriver fakturor till kunder, skriver offerter ... jag tänker inte "ah, jag har en livmoder, alltså ska jag köpa potatis idag". Eller "jag har två bröst, men då måste jag ju absolut boka in besiktning på arbetet, så jag kan slutfakturera kunden sedan."


Ärligt talat kan jag inte begripa dagens debattartikel i DN där Ingela Andersson tycker att det är dags för en kvinnlig statsminister. Varför skulle det vara bättre än en manlig? Varför skulle det vara särskiljande med en kvinnlig statsminister annat än att hon kanske skulle ha kjol på sig ibland eller tituleras "fru statsminister"?

Är det därför vi har riksdagsval i september, för att vi ska rösta på någons varma ögon, eller klädsamma kavajer eller att någon heter Maria/Mona/Maud i stället för Fredrik/Göran/Lars/Peter?

Jag måtte vara bra naiv, men jag trodde faktiskt man röstade på den politik som ligger en närmast.

Att en minister är man eller kvinna, har för mig ingen som helst betydelse, det viktiga är vad personen åstadkommer och vill åstadkomma i framtiden.

"Men representativiteten då?" kanske någon tänker. "Det är ju viktigt för kvinnor att se andra kvinnor på de högsta posterna".

Okej. Det är i så fall lika viktigt med ministrar i alla åldrar, från 18 till 80, ministrar med olika religioner, hudfärg (jo, vi har en, Nyamko Sabuni), hbt-ministrar (en där också, Anders Carlgren), ministrar från alla partier samtidigt, ministrar med något handkapp, (där prickade jag in en till, Lena Adelsohn Liljeroth) ...

Om man känner att det viktigast av allt, är att ha en kvinnlig statsminister, då kanske man ska börja i rätt ände och välja kvinnliga partiledare. Några har vi haft, några har vi.

Men jag tänker inte rösta på ett visst parti i höst för att det har en kvinnlig partiledare. Mina skäl att rösta som jag gör, brukar vara helt andra.