Vådan av att flytta - och nyttan

På torsdag går flyttlasset. Vi ska flytta en halvmil längre ut på ön. Vi byter en lantlig omgivning (men med en olidlig trafik på vägen nedanför oss) mot en ännu lantligare omgivning. Vi ska bo där den enskilda lilla gropiga grusvägen tar slut, ingen kommer köra förbi oss. Vi får lite sjöutsikt, åtminstone under vinterhalvåret kommer vi se en glimt av vattnet. Över oss flyger häger, fiskgjuse, ormvråk, brun kärrhök och så skogsduvor och kråkor förstås. Fasanerna skräker (jo, det är ungefär så det låter) i buskarna. Älgarna har en egen stig över tomten, de lämnar spår efter sig. Deras högar är ibland ganska många.

För två år sedan fick vi korn på det här stället och under den här tiden har vi gått och funderat på hur vi vill bo, hur vårt nya hus ska se ut, vilken teknik vi vill ha. Nu är vi nästan där.

Inte för att huset står klart. Å nej, långt därifrån. Vi kommer ha ett fungerande kök, hoppas jag. Jag säger hoppas, för ingen vet hur gasolspisen ska installeras. Kanske har jag en tvättmaskin som jag kan använda direkt, kanske inte. Någon ytterdörr har vi inte fått hem, nu finns där bara en väl begagnad innerdörr med nyckel lika bra som en garderobsdörrnyckel. På taket ligger bara papp, resten av taket, dvs läkt och plåt, kommer dit "någon gång", plåten är inte beställd. Där ska vi ha solfångare, men taket måste ju läggas först.
Den vattenmantlade kakelugnen kommer kanske i juni, bra att vi har tumme med vår rörmokare, så vi får låna en liten varmvattenberedare. Fast man kan ju duscha kallt, har jag hört.

Garderoberna kommer tidigast v 23. Vi får ha våra kläder i flyttkartongerna ett tag. Vi har inget innergolv i vardagsrummet, men råeken till det är beställd. Maken lägger alltså pussel med planken och slipar och oljar det sedan. Fint som snus. Bonusbarnen kan flytta in i sina egna rum på sensommaren, än är det inte klart på souterrängvåningen.

Besvärligt? Nja, vi har bott ungefär så här i nio år, medan vi renoverat vår nuvarande bostad. Bagarns barn äter inte bröd, heter det. Snickarns hus blir aldrig klart, säger jag.

---

Men vad man kan slänga! Igår hittade jag en väst jag letat efter och sedan glömt. Jag har också hittat nycklarna till mitt lilla kassaskrin, min "kontantkassa" för företaget. För att inte tala om en akrylmålning som aldrig kom upp på väggen, den är ju som ny nu.

Köper svart sopsäckar i parti och minut. Jag sparar inte på riktigt allt, en hel del åker iväg. Och vad mycket dammråttor det ligger överallt Begriper det inte, jag som är så noggrann av mig.

Harkel.