Heliga poliser och annat smått och gott

Ha, nu finns det säkert någon som undrar vad som menas egentligen. "Heliga poliser", finns det?

Det är så här. Jag står och och skruvar, och har gjort det hela helgen, garderobsmonteringar på löpande band. Vi fick äntligen våra garderober häromdagen, fem veckor efter vi flyttat in i vårt nya hus. Mitt jobb är nu att montera dit lådskenor och sätta in hyllor. Jag skruvar och skruvar och skruvar.
Hela tiden tänker jag på en lärare jag hade när jag läste min grundutbildning (till antikvarie). Han var inte så väldigt slängd i engelska, utan körde ofta med en hemmagjord variant. När vi gjorde vår studieresa till Italien tredje terminen, ville han vara lite på och frågade hellre än gärna de olika konstvetarna, arkeologerna, antikvarierna, hantverkarna m fl hur de utförde sitt arbete och hur de tänkte när de gjorde det.

Han sa så här:
- Do you go boring in the walls?

Den stackars snickaren såg väldigt konfunderad ut och svarade sedan:
- No, no, it is not boring, I like my work.

Läraren lät sig inte nedslås, utan kom med nästa fråga:
- Do you screw together?

På den frågan fick han aldrig något svar, snickaren tyckte han var rent oförskämd som frågade en sådan sak.

Nästa dag var det dags igen. Denna gång handlade det om en kopia av en staty från romartiden (originalet var alldeles för värdefullt för att stå ute på någon piazza):
- Is this holy cops?

Nog för att det var en kopparstaty, men den föreställde då rakt inte någon polis. Hur som helst, det där med heliga poliser underlättade mitt "screwing" idag ;-).

---

Vi hade helt barnledigt i helgen. Jag har varit så totalslut, det känns som om hela hjärnan består av bara vadd och inget annat. Det jag faktiskt kan utföra på ett korrekt sätt, är sådant jag gör på ren rutin. Borsta tänderna, lägga in tvätt, ställa in rent porslin på rätt ställe, (skruva i garderoberna) sådana saker.

Jag skulle göra det allra sista i gamla huset i lördags, moppa av golvet efter snickarna som fixat till det som måste fixas till. Så hade maken bokat in ett möte med en presumtiv kund på lördagen. Jag följde inte med, jag fick sådan panik, och ont i bröstet, att jag inte kunde det. Det var mer än nog att fara över till gamla huset och moppa. Till slut blev det så att maken gjorde det, jag mäktade inte med det.

Vi har tittat på film mitt på blanka eftermiddagen (!), ätit och sovit när det passat oss (!!), försökt hitta tillbaka till varandra (!!!). Nej, vi har inte hunnit med varandra på bra länge.

I torsdags var det skolavslutning för lillungen. Vi kom i sista minuten, precis innan samlingen. Då såg jag att nästan alla andra familjer hade med sig picknickkorgar som skulle vara till gemensam lunch efteråt.
Jag skämdes, för inte hade vi någon präktig matsäck med oss. "Fy, vad för mamma är jag egentligen. En riktig slarvmaja är jag", tänkte jag.

Men så fortsatte jag tanken "men hur många mammor tar emot anställda klockan sju på morgonen och instruerar dem, hur många mammor tar emot en virkesleverans kvart i åtta, hur många mammor försöker få in en lurvig hund, som någon av de anställda råkat släppa ut."

Jag är nog inte så förtvivlat värdelös ändå. Jag gör annat än matsäckar på morgonen.

---

Nu ska jag go boring lite till, sex garderober till väntar.

Ha det