Rosa Dannebrogen

Så ser jag ut. Ganska skär med vita områden efter bikinin. Herregud, jag har inte haft bikini på mig på flera år, det har varit hela baddräkter länge nu. Kanske, kanske har de dolt något av mitt överflöd. Har jag trott i alla fall.

I söndags begick jag badpremiär och det skulle firas med en bikini som dykt upp i flytten (annat har minsann dykt ner, t ex är fjärrkontrollerna till teven fortfarande borta).

Eftersom det bara var maken och lillungen närvarande, förutom jag själv, och de redan vet hur jag ser ut, vågade jag gå ner till poolen så där bar.

Vifta lite med tårna i vattnet först och så, ett spetsigt dyk ner. Underbart! Liiiiiite svalt först, sedan bara skönt (det var nog 22 gr, inte särskilt kallt. Vet inte hur det gick till, men jag har genomgått ett slags metamorfos och ungdomens oförskräckta havsdopp i 15 gr tänker jag nu på med en rysning).

Nu skulle här simmas och trimmas bort någon valk. Först tio längder, en kort paus, sedan tio längder till. Alltså sammanlagt 240 m, fast med alla vändningar blev det väl runt 200 m effektiv simning.

Efteråt kände jag i armar och axlar att det var längesedan jag simmade. Jag blev påmind om muskler jag alldeles glömt bort. T ex det där mjuka bakpå överarmarna, änglavingarna som en del kallar dem.

På måndagen uträttade jag ärenden, då blev det inget dopp. Men igår, då ni, då simmade jag som om jag knappt gjort något annat. Först tjugo längder, sedan en kort paus, så tio till. Efter en stund i sol och under parasoll, blev det tio längder till. Sedan var jag nöjd.

Jag har nu ambitionen att simma minst trettio längder varje dag (om det inte regnar, visserligen kan man simma även då, men vi täcker över poolen, det blir för mycket vatten i den annars).

Skulle jag vilja använda några andra muskler, kan jag ju promenera ner till sjön, det blir fyrtio minuter fram och tillbaka. Men några långsimningar i sjön vill jag inte ge mig på, fjärden är ett populärt ställe för vattenskidåkare och andra (fart)dårar.

Lite på skoj utmanade jag de stora barnen om att de ska simma minst tio längder varje dag. Det är högst frivilligt, de tävlar inte mot varandra eller mig, de vinner inga fördelar. Annat än att de får använda ett par bortglömda muskler.

T o m mellanungen, som tränar och tävlar i gymnastik, kände av de tio längderna. Jag puffar med att på fredag kommer hon hur lätt som helst klara det dubbla.

Synd att det inte finns någon simhall någorlunda i närheten. Synd att det är så nojigt att gå till en simhall.
För visst är det bra motion!