Sjuåringen har haft det lite småtråkigt under lovet, hon är van att hålla igång jämt. Häromdagen gick hon ut i köket och började plocka med lite frukt.
Plötsligt hör jag henne:
- Och här har vi herr Pumpa, goddag, goddag. Hälsa nu på fröken Äpple. Härligt, nu är ni kompisar. Och så kommer här bröderna Banan! Ojojoj, en av er börjar visst bli lite solbränd lite brun här i skalet.
Tatataratara: här är alla kusinerna Vindruva! JAAAAA! Nu får ni visa era danskonster för familjen Clementin.
Så sitter hon på bänken och sjunger och dansar med frukterna. Så kommer hon på att det ser lite gult och grönt ut, det behövs fler färger. Alltså plockar hon fram:
- Stora herr Tomat, fru Tomat och alla små Tomatbarn. Äntligen är ni här. Ställ upp er på rad nu. Såja.
Kan konstatera att barn inte behöver så fina leksaker, det går bra att leka med frukt också.
Nu är fruktleken gömd, men hon har hunnit uppfinna en katapult för flugor på morgonen. Den är byggd av plastmuggar, plastteskedar och ett par små segel till en minisegelbåt.
Så trötta som de överlevande flugorna är, behöver de katapulter, de rör sig knappt alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar