Jag gillar sport. Som tonåring älskade jag att segla i jolle och jag skulle vilja ha en igen, en lite snabbare än den väl begagnade örnjolle jag kajkade runt i då. Bor man på en liten ö i en stor sjö måste man ju bara komma ut någon gång.
Att åka skidor gillar jag också. Jag hoppas på en snörik vinter så man kan både fara runt lite åkrar och ängar och åka till lilla backen och leka Anja Pärson.
Så gillar jag att gå på gym (fast det där med övervakningskamerorna på ett lokalt gym gör att just det gymmet inte får mig som kund). Snart, snart kan vi montera upp träningscykel och roddmaskin igen.
Jag gillar sport. Egentligen begriper jag inte varför jag inte sportar mer, varför jag tantar till mig så.
Jag gillar inte att springa, det gör jag bara om fara föreligger för sjuåringen och jag måste dit snabbt för att rädda henne från faran.
Jag gillar att titta på sport. Vissa sporter. Fotboll lämnar mig likgiltig (fast jag måste ju kolla lite då och då i tabellerna hur det går för Brommapojkarna i Allsvenskan). Ishockey intresserar mig inte heller något särskilt. Handboll, gäsp. Volleyboll, gäsp igen, fast jag spelade lite själv, på världens lägsta nivå visserligen, men ändå, för trettio år sedan.
Simning är kul att titta på, simhopp, gymnastik, alpint, längdskidor, skidskytte, rodd ... segling är en stendöd tevesport. I bästa fall ser man några master sticka upp i vågdalarna. Eller så är det filmat i en jättekonstig vinkel så man inte ser vilken båt som kommer först över mållinjen. Man tror det är den svenska båten och så visar det sig att svenskarna kom på fjärde plats. T ex.
Maken är väldigt intresserad av boxning. Han gick några matcher själv i tjugoårsåldern, i något slags flugviktsklass. Han måste ha varit väldigt spenslig då, lika lång som han är nu och så 25 kilo lättare.
Nu stöder han en ung kille som boxas i lätt tungvikt, en kille som är en av Sveriges bästa. Denne Oscar Ahlin är nu på väg till S:t Petersburg för en turnering där boxare från jag vet inte hur många nationer möter varandra.
Jag är inte ett smack road av boxning, men då jag matas med information av maken och jag dessutom har den stora förmånen att träffa Oscar nästan varje vecka, så blir det ändå lite kul.
Nu tänker jag hålla tummar, tår och allt jag har för att det ska gå bra för Oscar!
Skit fiske!
Ps. Skit fiske = lycka till
Jag gillar sport, dock inte boxning. Sportar inte själv.
SvaraRaderaJag gillar litteratur. Skriver inte själv.
Jag gillar konst. Målar inte själv.
Ibland har jag fått höra att "gilla sport" inte innebär att man tittar på den utan att man utför den. Det får alltid mig att undra vad "gilla litteratur" resp "gilla konst" innebär...
En liknelse till; att gilla mat och att gilla att laga mat är två olika saker.
På samma sätt är att gilla sport och att gilla att sporta två olika saker...
Tycker jag.
Heja Oscar!
Nu kan jag skriva!!! Hehe
SvaraRaderaJag rör mig aldrig utan att ha minst en fot i marken! Osportig!
SvaraRaderaBoxning är till viss del en bedömningssport. Möter man i första matchen i S:t Petersburg en boxare från den staden, med en rysk domare och inte knockar sin motståndare direkt, blir man bortdömd. Det gick åt helskotta för Oscar. Han gjorde en bra match, men "förlorade". Ja, jag använder citationstecken, för så var det. Han fick tre poäng i första ronden, som var hans sämsta, sedan fick han inte ett enda poäng till. Maken var arg som ett bi.
SvaraRaderaMen idag har han fått sparra mot killar från Moldavien och Kazakstan och var överlägsen dem.
Hej Annika! Tack för allt fint du skriver. Det är en ära att få komma hem till er och träffa er alla. För varje gång man kommer till er så känns det mer och mer som om det är sin egen familj. =)
SvaraRaderaMan förlorar ju ibland med jag tror Team Ahlin har satt sina spår iallafall!
nu den 17:e oktober blir de förhoppningsvis match igen, men i Sthlm.
vi hörs snart igen! =)