måndag 25 augusti 2014

Allt tar slut

I långt mer än ett decennium har en av, eller båda, flickorna i min familj varit aktiva gymnaster. Jag tror den stora dottern var fyra eller fem när hon började träna. Så småningom, när hon var runt tio, fick hon börja tävla. Klart inspirerad av sin storasyster började den lilla när hon var fem eller kanske sex år, efter att ha stått i kö i tre år.

Förra hösten började den stora i gymnasiet och kände att tiden inte räckte till för både skola och träning flera sena kvällar i veckan, så hon slutade.

Lillasyster valde, förutom gymnastiken, att även träna och spela basket. Hon började med det när hon var sju år. Sporterna har gått utmärkt att kombinera, vi har haft tur med träningstider och matcher. Men nu tog den turen slut. Ändrade tider för gymnastikträningen har gjort att det uppstod ett val. Gymnastik eller basket?

Det blev basket.

Jag är både glad och ledsen. Glad för att basket passar henne, det är den sport hon valde själv för fem år sedan, glad för att det är så vansinnigt roligt att gå på basketmatcherna. Ledsen för att gymnastiken har gett henne, och oss, väldigt mycket genom alla år, ledsen för att hon antagligen kommer att tappa kontakten med några av sina vänner.


3 kommentarer:

  1. Men ibland måste man välja. Man kan inte hinna allt. Gymnastiken sliter på kroppen, så det var säkert ett klokt val av henne att fortsätta med basket, om man ser det på längre sikt.

    SvaraRadera
  2. Nej, man måste välja och nu har hon längre skoldagar också. Det har varit på gång ett tag att sluta med den ena sporten. Ja, gymnastik sliter på kroppen. Som utomstående har jag dessutom sett att hon stått på samma "trappsteg" ett tag, att hon inte riktigt vågat göra flera volter, flickisar osv, på rad. Ska man fortsätta med gympan är det en förutsättning, att våga. I basketen har hon ju också kompisar och en enorm sammanhållning. Jag tror det blir bra det här.

    SvaraRadera
  3. Kan bara hålla med er och hoppas att det blir bra.

    SvaraRadera