No worries

Australien måste vara det vänligaste landet jag besökt hittills. Folk är verkligen avslappnade och lugna. Ordet casual måste vara australiensiskt från början.

Aboriginiernas "allt ditt är mitt och allt mitt är ditt" har spritt sig till resten av invånarna.

Några exempel:
en parkeringsautomat mitt i Melbourne vill inte ta kort och vi har inte tillräckligt med mynt för att klara den tänkta p-tiden. Vi ser oss omkring för att försöka hitta ett ställe där vi kan växla in en sedel till mynt. En kvinna i 60-årsåldern stannar till, räcker över sitt paraply till 14-åringen, och innan vi har hunnit säga något, har hon lagt i några dollar och ger oss biljetten.
- No worries, it's only 4 dollars, säger hon och vi försöker stamma fram "thank you very much" innan hon tar sitt paraply och fortsätter sin promenad.

Maken får tjall på sin videokamera. Den är några år gammal, men inte ska väl den gå sönder bara så där. Han chansar på att lämna in den i en fotobutik i ett köpcentrum.
- Oj, hur länge har du haft den här? frågar butiksinnehavaren.
- Några år bara, svarar maken.
- Hm, faktiskt har jag en exakt likadan hemma. Jag tar med mig den i morgon och byter ut de trasiga delarna på din kamera. Det går inte att skaffa fram nya delar till den här.
- Oj, tack, det var vänligt.
- No worries.

Nästa dag kom maken tillbaka och fick sin kamera. När han frågade vad han var skyldig, svarade dagens hjälte:
- No worries, it´s for free. Jag använder ändå inte min kamera längre.

En vecka senare är vi på Rottnest Island utanför västkusten. Efter en cykeltur runt halva ön är det dags för lite lunch och fika. Maken går in på ett konditori och köper varsin latte till oss. Konditoriet tar inte kort och maken har sju dollar i plånboken. Kaffet kostar nio dollar.
- Vänta, jag ska hämta min fru, hon har säkert två dollar.
- No worries, jag betalar det som behövs, säger det tjugoåriga kassabiträdet.

!!!!!