Dagens tema, som jag tror blir det sista från Kuba, är byggstandard. Tak över huvudet har alla, men hur det taket ser ut kan ju variera. Liksom hur väggar, fönster, dörrar ser ut ...
Jag låter bilderna tala för sig själva.
Men visst byggs det nytt också.
(Bilden tagen genom bussfönstret, därför dålig kvalité och smutsränder)
Spännande om resan! Min ömma moder är för tillfället där, en gammal dröm för henne som går i uppfyllelse på gamla dar. Hon äger ingen kamera så det var praktiskt att få ta del av dina!
Vad roligt att din mamma är där, hoppas att hon får en trevlig resa. Det finns så mycket att se och göra, jag vill resa dit igen någon gång. Jag känner inte att jag är färdig med Kuba.
Ja, familjelivet kräver sin tribut av mig så det blir inte mycket skrivet. Men det tar jag gärna :)
Kuba är en dröm för mig också, det känns omöjligt att veta vad man kommer att ha för känslor när man väl är där. Kommer det att vara beklämmande att se hur illa landet har farit? Kommer det att vara upplyftande att se hur det likväl fungerar trots enpartistatens och bojkottens skuggor?
Jag får se hur mamma ser på det, hon har aldrig gjort sig några illusioner om Castros styre men hon är också en frän kritiker av det stora landet i väster...
Få se också hur det går med spanskan, jag drillade henne ganska ordentligt veckorna innan. Franska och italienska kan hon, så jag hoppas att hon kan kan låta bli att halka in på de språken.
Jag var inte en revolutionsromantiker innan resan och jag är det definitivt inte nu heller. Samtidigt var läget i landet sådant att det knappast fanns någon annan väg att gå. Batista styrde med järnhand, oppositionella fängslades, torterades, mördades på de mest bestialiska sätt. Jag har ägnat rätt mycket tid det senaste året åt att läsa på om Kuba, då jag försöker skriva en bok om landet. Många bilder och vittnesmål är rent förfärliga.
Landet dränerades på sina tillgångar, Batista plockade med sig en enormt stor andel av statskassan när han flydde till sin kompis Trujillo i Dominikanska republiken. (Trujillo själv störtades ju några år senare).
Det som jag tycker är bra är att sjukvård och tandvård är gratis. Medicinerna är det inte, varpå många inte har råd att hämta ut dem. Diabetes är en folksjukdom, men tar man inte sitt insulin drabbar det hårt. Man ser många synskadade på gatorna, liksom folk med amputerade fötter och ben.
Skolor och universitet är gratis, men alla elever måste ha uniform, den kostar. Hur det är med skolböcker och övrigt material vet jag inte.
Kontakter är viktiga. Känner du rätt person, kan du komma in på den utbildning du helst vill, eller få resa på ett utbytesår i lämpligt land. Ett exempel är en ung student som läste kinesiska och ville resa till Kina för ett års studier där. Han blev bortmotad av en sextonåring (som inte kunde ett ord kinesiska) för att mamman till den yngre var nära bekant med rätt tjänsteman på utbildningsdepartementet. Så där håller det på. Arbetar du på ett hönseri, kan du "låna" en höna då och då av staten, matransoneringarna räcker sällan till. Är du på en cigarrfabrik kan du plocka med dig ett par cigarrer och sälja på gatan till turister (fast hur det alls kan ske, fattar inte jag, just cigarrindustrin är extremt övervakad, mängden tobak, antal cigarrer, kvaliteten ... kontrolleras hela tiden, det är som statshemligheter). Man får äga mindre djur, grisar, får, getter, hönor ... men alla kor och hästar ägs av staten. Man får inte slakta en ko, det bestraffas lika strängt som att mörda en människa.
Det har införts en del lättnader under senare år. Till exempel är det liiiite lättare att ansöka om utresetillstånd. Att det sedan har blivit fem gånger så dyrt, gör ändå att en resa är något ouppnåeligt för de allra flesta.
Spanska ja. Utanför Havanna och Varadero är spanska mer eller mindre nödvändigt. Jag förstod mer än jag trodde, lite av mina skolkunskaper fanns kvar, trots de mer än trettio åren som gått sedan studenten, men att själv formulera sig var hm, hm, rätt knepigt. Jag talade väl något slags pidginspanska. Men med ett glatt humör gick det rätt hyfsat ändå. Alla jag träffade på var mycket vänliga och tillmötesgående, man ville gärna berätta om hur svårt det är att snida i mahogny eller hur den fantastiska ångduschen från 1880-talet fungerar, t ex (på ett litet arkitekturmuseum i Trinidad).
Tack för ditt utredande svar, många intressanta poänger! Ja, Batistas styre var vidrigt, helt i i linje med många av de andra amerikanska bakgårdarna i Latinamerika. Man kan ju inte låta bli att leka med tanken på ett Kuba utan sanktioner, som kunde koppla loss från den sönderfallande Sovjetstaten med omvärldens hjälp istället för stjälp. På förekommen anledning; Batistas sista skälvande dagar skildras på ett utomordentligt sätt i Gudfadern II.
Oj, den filmen har jag ju sett några gånger. Måste dock säga att det som utspelar sig i Havanna är starkt komprimerat. T ex scenen med tårtbitarna som delas ut är ju bra, men det maffiamötet skedde inte i december 1958, utan under 40-talet (minns inte i skrivande stund om det var 1946 eller 1949). Michael Corleone måste därigenom ha varit väldigt synsk, eftersom han med så stor visshet kunde uttala sig om rebellernas övertygelse. Den politiska oron var stor, förstås, men Batista genomförde inte sin kupp förrän 1952. 1956 återkom Castro till Kuba efter en tid i exil i Mexiko.
Dessutom får man lätt uppfattningen av filmen att Batista flydde precis efter tolvslaget på nyårsafton, direkt efter allas glada nyårspussar. I själva verket drog han vid ungefär sådär halv tre på morgonen. Kanske inte spelar så stor roll egentligen, men ändå.
Nu är modern tillbaka från Kuba, mycket nöjd. Hon tyckte dock att guiden var lite väl okritisk mot styret, men tydligen uppskattade han hennes diskussionsvilja. Hon åkte emellertid därifrån fascinerad av hur mycket landet åstadkommit trots blockaden. Kul också att tänka på hur många amerikanska presidenter Fidel överlevt :)
Jag får se om Gudfadern med en bättre historiebok i hand, jag vill minnas att det är fokus på Meyer Lansky, fast han har ett annat namn i filmen, eller blandar jag ihop saker och ting?
Timman är sen och Sveriges fotbollslandslag har precis blivit taktiskt utmanövrerade av Irlands tränare Trappatoni, 74 bast och slug som en räv.
Spännande om resan! Min ömma moder är för tillfället där, en gammal dröm för henne som går i uppfyllelse på gamla dar. Hon äger ingen kamera så det var praktiskt att få ta del av dina!
SvaraRaderaHej Statarkatten! Det var ett tag sedan :-)
SvaraRaderaVad roligt att din mamma är där, hoppas att hon får en trevlig resa. Det finns så mycket att se och göra, jag vill resa dit igen någon gång. Jag känner inte att jag är färdig med Kuba.
Ja, familjelivet kräver sin tribut av mig så det blir inte mycket skrivet. Men det tar jag gärna :)
SvaraRaderaKuba är en dröm för mig också, det känns omöjligt att veta vad man kommer att ha för känslor när man väl är där. Kommer det att vara beklämmande att se hur illa landet har farit? Kommer det att vara upplyftande att se hur det likväl fungerar trots enpartistatens och bojkottens skuggor?
Jag får se hur mamma ser på det, hon har aldrig gjort sig några illusioner om Castros styre men hon är också en frän kritiker av det stora landet i väster...
Få se också hur det går med spanskan, jag drillade henne ganska ordentligt veckorna innan. Franska och italienska kan hon, så jag hoppas att hon kan kan låta bli att halka in på de språken.
Jag var inte en revolutionsromantiker innan resan och jag är det definitivt inte nu heller. Samtidigt var läget i landet sådant att det knappast fanns någon annan väg att gå. Batista styrde med järnhand, oppositionella fängslades, torterades, mördades på de mest bestialiska sätt. Jag har ägnat rätt mycket tid det senaste året åt att läsa på om Kuba, då jag försöker skriva en bok om landet. Många bilder och vittnesmål är rent förfärliga.
SvaraRaderaLandet dränerades på sina tillgångar, Batista plockade med sig en enormt stor andel av statskassan när han flydde till sin kompis Trujillo i Dominikanska republiken. (Trujillo själv störtades ju några år senare).
Det som jag tycker är bra är att sjukvård och tandvård är gratis. Medicinerna är det inte, varpå många inte har råd att hämta ut dem. Diabetes är en folksjukdom, men tar man inte sitt insulin drabbar det hårt. Man ser många synskadade på gatorna, liksom folk med amputerade fötter och ben.
Skolor och universitet är gratis, men alla elever måste ha uniform, den kostar. Hur det är med skolböcker och övrigt material vet jag inte.
Kontakter är viktiga. Känner du rätt person, kan du komma in på den utbildning du helst vill, eller få resa på ett utbytesår i lämpligt land. Ett exempel är en ung student som läste kinesiska och ville resa till Kina för ett års studier där. Han blev bortmotad av en sextonåring (som inte kunde ett ord kinesiska) för att mamman till den yngre var nära bekant med rätt tjänsteman på utbildningsdepartementet.
Så där håller det på.
Arbetar du på ett hönseri, kan du "låna" en höna då och då av staten, matransoneringarna räcker sällan till. Är du på en cigarrfabrik kan du plocka med dig ett par cigarrer och sälja på gatan till turister (fast hur det alls kan ske, fattar inte jag, just cigarrindustrin är extremt övervakad, mängden tobak, antal cigarrer, kvaliteten ... kontrolleras hela tiden, det är som statshemligheter).
Man får äga mindre djur, grisar, får, getter, hönor ... men alla kor och hästar ägs av staten. Man får inte slakta en ko, det bestraffas lika strängt som att mörda en människa.
Det har införts en del lättnader under senare år. Till exempel är det liiiite lättare att ansöka om utresetillstånd. Att det sedan har blivit fem gånger så dyrt, gör ändå att en resa är något ouppnåeligt för de allra flesta.
Spanska ja. Utanför Havanna och Varadero är spanska mer eller mindre nödvändigt. Jag förstod mer än jag trodde, lite av mina skolkunskaper fanns kvar, trots de mer än trettio åren som gått sedan studenten, men att själv formulera sig var hm, hm, rätt knepigt. Jag talade väl något slags pidginspanska. Men med ett glatt humör gick det rätt hyfsat ändå. Alla jag träffade på var mycket vänliga och tillmötesgående, man ville gärna berätta om hur svårt det är att snida i mahogny eller hur den fantastiska ångduschen från 1880-talet fungerar, t ex (på ett litet arkitekturmuseum i Trinidad).
Tack för ditt utredande svar, många intressanta poänger!
RaderaJa, Batistas styre var vidrigt, helt i i linje med många av de andra amerikanska bakgårdarna i Latinamerika. Man kan ju inte låta bli att leka med tanken på ett Kuba utan sanktioner, som kunde koppla loss från den sönderfallande Sovjetstaten med omvärldens hjälp istället för stjälp.
På förekommen anledning; Batistas sista skälvande dagar skildras på ett utomordentligt sätt i Gudfadern II.
Oj, den filmen har jag ju sett några gånger. Måste dock säga att det som utspelar sig i Havanna är starkt komprimerat. T ex scenen med tårtbitarna som delas ut är ju bra, men det maffiamötet skedde inte i december 1958, utan under 40-talet (minns inte i skrivande stund om det var 1946 eller 1949). Michael Corleone måste därigenom ha varit väldigt synsk, eftersom han med så stor visshet kunde uttala sig om rebellernas övertygelse. Den politiska oron var stor, förstås, men Batista genomförde inte sin kupp förrän 1952. 1956 återkom Castro till Kuba efter en tid i exil i Mexiko.
RaderaDessutom får man lätt uppfattningen av filmen att Batista flydde precis efter tolvslaget på nyårsafton, direkt efter allas glada nyårspussar. I själva verket drog han vid ungefär sådär halv tre på morgonen. Kanske inte spelar så stor roll egentligen, men ändå.
Nu är modern tillbaka från Kuba, mycket nöjd. Hon tyckte dock att guiden var lite väl okritisk mot styret, men tydligen uppskattade han hennes diskussionsvilja. Hon åkte emellertid därifrån fascinerad av hur mycket landet åstadkommit trots blockaden. Kul också att tänka på hur många amerikanska presidenter Fidel överlevt :)
RaderaJag får se om Gudfadern med en bättre historiebok i hand, jag vill minnas att det är fokus på Meyer Lansky, fast han har ett annat namn i filmen, eller blandar jag ihop saker och ting?
Timman är sen och Sveriges fotbollslandslag har precis blivit taktiskt utmanövrerade av Irlands tränare Trappatoni, 74 bast och slug som en räv.
Fascineras över era kommentarer och har inte ens sett det kultförklarade filmserien ...
SvaraRaderaFinns att hyra :-)
Radera