tisdag 26 mars 2013

Tyst vecka

Det är inte varje dag jag ställer mig och steker köttbullar och kokar pasta direkt på morgonen. Men det är inte varje dag som dottern ska på skolutflykt och behöver matsäck med sig heller. Hon var inte så pigg på det, "åh, bära en tung ryggsäck och åka buss och allt, nä, jag vill hellre ha en vanlig skoldag och gå på museum med familjen i stället."
Jag tror de får roligt. En bra guide brukar göra susen.


 

-------------

Snöboll rör sig långsamt, hon är tung och stor som, ja, som två tackor. Hoppas att hon bara har två lamm och att de överlever. Det kan inte vara många dagar kvar nu. Igår köpte vi en värmepanel som vi hängt upp ovanför lammkätten. Det blir fortfarande frysgrader i lagården om nätterna, och små nyfödda lamm har svårt att hålla kroppsvärmen.

Förra året fick hon tre, två levande och ett dödfött. Vi var inomhus och åt middag och märkte ingenting förrän en halvtimme efteråt. Snöboll var så duktig. Fast hon själv var bara ett år gammal då, visste hon precis hur hon skulle göra.
Instinkterna är starka.

Lite nervöst var det dock när vi upptäckte att det ena lammet, Flingan, hade ett snett ben, men med instruktioner från en fårvan granne, kunde vi sedan massera benet och linda det. Efter en vecka kunde Flingan stödja på benet som hon skulle.

------------

Idag ska jag få ihop ett par arbetsprover och söka en distanskurs på C-nivå. Tyvärr försvinner diverse distanskurser från högskolor och universitet allt eftersom, det blir tredje lärosätet för mig (inom kreativt skrivande. Allt som allt är jag uppe i sju stycken vid det här laget. Tycker jag om att lära mig saker, eller?).
A-kursen läste jag i Gävle, B-kursen i Luleå (B-kursen i Gävle försvann som distans) och nu ska jag söka till C-kursen i Växjö (C-kursen i Luleå försvinner som distans, kanske öht). Och så folkhögskolekursen som hittills är väldigt bra, jag vill fortsätta i höst på den också.



Mitt favorittidsfördriv

Det går långsamt framåt med mitt stora skrivprojekt, det har varit några veckor med svår ångest. "Äh, jag får inte ett ord ur mig, usch vad dåligt allt blir, kommer jag verkligen ro det här iland?" Jag fick ett tips från en skrivarvän, K, om att pausa med en novelltävling. Det är märkligt vad det kan lossna om man gör något annat en stund, skriver på ett helt annat sätt, leker med språket, har ett annat ämne ... plötsligt blir det väldigt roligt igen.

2 kommentarer:

  1. Åh, det låter så härligt att skriva. Känner att jag vill, vill, vill - ska nog börja nosa på utbildningar jag med, för jag behöver verktyg. Och ser fram emot att få läsa dig! Och lammbilder :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, gör det. Började på ett studieförbund - och begrep inte varför jag inte sökt mig till mer strukterat skrivande tidigare i livet, begrep inte varför jag gått omkring och tänkt att "men inte kan väl jag" eller "jag är för gammal".
    Blev så taggad att jag sökte till Gävle, där halva kursen är skönlitteratur och halva journalistik (kanske inte min grej, trots att jag under några år försörjde mig som frilansare) men det var otroligt nyttigt.
    Hamnade sedan i Luleå, där avsikten med kursen var att producera ett råmanus inom epik, lyrik eller dramatik.
    Nu läser jag en distanskurs på en folkhögskola och ja, jag vill bara mer och mer hela tiden.

    Studieförbundskursen gick jag i fyra terminer och jag hade gärna fortsatt, om inte träffarna hade börjat krocka med andra delar av familjelivet.

    Så. Kör på :-)

    SvaraRadera