Fullmånedags

Påskdagen är första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, det kommer väl ni ihåg?

Nu är det fullmånedags igen och därmed dags för vaknätter. I bästa fall sover jag någon eller ett par timmar fram till klockan halv ett-ett och så några timmar fram till klockan sex, när det är dags att gå upp. Men däremellan snurrar jag och tankarna runt, runt.

"Vad ska de nya lammen heta? Duger Kakao och Socker?" (Ja, maken godkände de namnen.)

"Vad det är varmt under täcket!"


"Vad är klockan? Jag vill sova NU."

"Jag får inte glömma att gå igenom mina frågor till intervjun på onsdag." (Researcharbete.)

"Usch, nu fryser jag."

"Ska jag lägga mig i gästrummet?"

"Hm, nej, där håller jag ju på att sortera tyger, sängen är upptagen."

"F-n också."

Efter en minislummer:

"Huga, vilken otäck mardröm."

"Vad betydde den?"

"Säng, säng, säng.
Sova, sova, sova."

"Får jag ligga ifred för katterna om jag lägger mig i någon soffa?"

"Vad är klockan?"

"Hm, maken verkar sova gott. Lyckliga han."

"Usch, det är något som kryper på mig. Kan det vara en fästing?"

"Trööööööött."

Så där håller det på.

Är lite hängig idag.

Det ska vara lite hårt!

Jag är nog en lakansfetischist. Jag byter till rena lakan på fredagar. Redan på torsdagskvällarna njuter jag av tanken på att få rent i sängen nästa dag. Om vädret tillåter, kånkar jag ut alla täcken, kuddar och överkast på verandan. Madrasskyddet får sig en omgång i tvättmaskin och torktumlare (nästan enda gången jag använder tumlaren).
Lakanen ska helst ha torkat ute i vinden, men det går ju inte på vintern. Men snart, så fort jag köpt nya klänypor, är det dags igen. De ska också vara manglade, men det kan jag tänka mig att hoppa över. Eller, det gör jag alltsomoftast, det är sällan jag faktiskt manglar handdukar, dukar eller lakan.

För några år sedan önskade jag mig en omgång lyxiga lakan till vår sängkammare. Jag fick två påslakan och fyra örngott i samma färg, men olika mönster. Snyggt och fräscht. Men. Trots att lakanen är sådana där som ofta förekommer i reklam i tjusigare heminredningstidskrifter, är de inte sköna. De är alldeles för mjuka och följsamma. De smiter liksom åt om kroppen. Jag känner mig insnärjd och svettig.

Något år senare fick jag en annan sorts lakan, lite tjockare tyg, lite rejälare. De är helt okej. Men liiiiiite mjuka är de ändå.

Så slog jag till och köpte, alldeles själv, två par antracitgråa påslakan med två lika gråa örngott och två smalrandiga örngott till. Jag är inte så mycket för att gå och lägga mig med Marimekko, precis. Ändå gillar jag många av deras 70-talsmönster.

Aaaaahhh! Vilka lakan! Lite så där styva, lite hårda, precis som jag vill ha det. Stärkelsekänsla utan att ha stärkelse. Duntäcket lägger sig ovanpå, det smiter inte åt, jag får luft och rymd i sängen. Och jag måste inte mangla dem för att det ska bli den där sköna känslan.
Vad det är för lakan?

Sssccchhh, jag säger inte märket, men det är ett svenskt märke på fem bokstäver, lakansserien har ett namn som påminner starkt om ett slott, tillika ett världsarv. Märket har även andra hemtextilier. Nästan allt är enfärgat, vilket också det är en klar fördel.

Gillar skarpt!

Och i morgon är det dags igen :-)