Så har vi ett nytt hus igen

Eller, ja, inte vi direkt, utan fåren. Maken byggde ett litet vindskydd åt dem och i lördags kom det äntligen på plats i det fasta hägnet.

Får är nyfikna djur. Pussi Bagge, Snöboll och Smörblomma kunde knappt hålla sig, utan de ville in och kika direkt.

Ser ju trivsamt ut det här.

Men får tillhör knappast hjärntrusten. Allra osmartast i det här gänget är nog Teddy, hon hittade inte ens ingången.

Inte förstod hon heller att vi flyttat elstängslet och att fåren fått en ny liten del att beta på. Envist pusslade hon in sitt lilla huvud genom det fasta stängslet för att komma åt gräset på andra sidan. Att Pussi Bagge hittat dit, brydde hon sig inte om.

Som sagt, särskilt smarta är de inte.

Fredagsläsning

Jag bjuder er på några citat så här på fredagseftermiddagen:

"Om du kan få en flicka att skratta, kan du få henne att göra allt.

Det är bättre att vara olycklig ensam än olycklig tillsammans med någon.

Jag har aldrig lurat någon. Jag har låtit dem lura sig själva.  De orkade inte ta reda på vem eller vad jag var. I stället uppfann de en karaktär åt mig. Jag tjafsar inte med dem. De älskade uppenbarligen någon som inte var jag.

Om jag hade gått efter regelboken, hade jag inte kommit någonstans.

Jag skämtar gärna, men jag vill inte se ut som ett.

Jag har varit i en kalender, men aldrig i tid.

Hollywood är ett ställe där de betalar tusen dollar för en kyss och femti cent för din själ."


Säkert kan ni gissa vem som sagt detta. Om inte, fixar ni det nu:

"Vad jag har på mig i sängen? Hur så, Chanel nr 5, naturligtvis."

Det vita giftet

Så får vi då veta det. socker är farligt. Inte bara för tänderna, utan även för hjärtat. Med en hög konsumtion av socker, ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Och jag som är en sådan sockerråtta. Tur åtminstone att jag inte är särskilt förtjust i läsk.

Så ser jag i SvD:s och DN:s identiska artiklar att måttliga mängder alkohol är bra för hjärta och blodkärl. Hur mycket är en måttlig mängd?

SvD


DN

Kommunalrådet som ledsnade

Vi tar en kortdeckare till:

Kommissarien såg ner på liket som låg nedanför den höga klippan. Vad hade farbrorn gjort här, med rullator?


  ”Vet vi vem det är?” frågade hon kriminalinspektören, som försökte läsa i sitt anteckningsblock utan att det kom för mycket regn på det.

  ”Det är Evert Kvist som bor på ålderdomshemmet. Han är 99 år, blir faktiskt hundra år i morgon”, svarade inspektören trött. ”Då uppvaktar väl kommunalrådet med en tårta. Märkligt”, fortsatte inspektören, ”det finns en till som fyller hundra, hon heter Anna Green. Kanske hon vill vara ensam om tårtan?”
  ”Skulle Green ha knuffat ner Kvist? Nej du, jag råkar veta att hon sitter i rullstol.”
Inspektören svalde sitt svar, det var lugnast så.

   ”Du kommer väl ihåg att åka till ålderdomshemmet i morgon?” Kommunalrådssekreteraren tittade in i sin chefs arbetsrum, som var tomt. Det låg en lapp på skrivbordet; ”har åkt hem för dagen, blev så blöt under lunchpromenaden”.
Kommunalrådet var inte på väg hem, inte än. Först skulle han hälsa på Anna Green. I sin portfölj hade han egentillverkad likör. Äntligen skulle det snart bli ett slut på alla tröttsamma hundraårsuppvaktningar. Äntligen skulle han kunna få ordning på balansräkningen.

Silver

Vad man kan hitta på när man egentligen borde syssla med annat. Varsågoda, här är en sk kortdeckare med max 200 ord.

Kyrkporten knarrade när Sven Knutsson smög in. Det regnade in på vapenhusgolvet, det blåste hårt denna natt. Han stötte foten i dopfunten där hans lille son hade döpts för att två månader senare, död i ihållande hosta, begravas närmast kyrkogårdsmuren. Därefter hade Svens hustru Disa dött av sorg.


Han gick in i kyrkan. På altaret stod de vackraste ting han någonsin sett, två alnshöga kandelabrar för fem vaxljus vardera, en gåva från änkegrevinnan. Nog skulle Sven kunna finna en skrupelfri silversmed i Stockholm och sälja ljusstakarna till denne. Därefter skulle han fara till den nya kolonin på andra sidan havet. Här hade han ingenting kvar, tack vare greven.

Sven gick tyst uppför altargången. Det luktade sött av död. Grevens yngste son hade nyligen avlidit, gravsättningen hade skett under dagen. Släktgraven låg i kryptan under korgolvet, den var öppnad med stenen lyft åt sidan.

Sven rundade altarringen och tog de sista stegen mot ljusstakarna. Han lade dem i en säck, vände om och började gå mot gången. Stormen tog i utanför kyrkan, kyrkdörren slog igen med ett brak. Sven tappade fotfästet, han föll baklänges ner i den öppna graven och bröt sin nacke på grevesonens sarkofag.

Booker

Årets Man Booker-pris har gått till författaren Julian Barnes för hans roman "The sense of an ending".
Barnes har varit nominerad förut, men varit kritisk till priset (varför?), men när han nu fick det, var han förstås inte alls så kritisk längre. Prissumman är på 50 000 brittiska pund.

DN

Faktiskt ganska skönt

tycker jag att det är att PI läggs ner. Genom åren har jag då och då gått in där och förskräckts av avgrundsandarnas vrål i kommentarerna.

Jag citerar Varghjärta, som i sin tur citerar Niklas Ekdahl, tidigare ledarskribent på DN och som 2006 utnämnde "politiskt korrekt till 2006 års invektiv:

”Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ‘Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet,bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”



Bättre kan det inte sägas.

DN