Bokanarki - en nördig blogg

Nu har jag äntligen börjat få upp lite böcker i bokhyllan. Nu har oljan torkat tillräckligt, så det går. Än ser det glest ut på vissa hyllor, andra hyllor är helt tomma och åter andra är alldeles, alldeles fulla.
Det bär mig nästan emot, man jag har fått lov att tänka om lite när det gäller placeringen inom vissa ämnen. Av platsskäl - och det är ett konstigt skäl, när vi redan nu har 40 hyllmeter och det ska bli ca 20 hyllmeter till - har jag fått lova att sortera historia, konst och arkitektur och etnologi efter höjden på böckerna. Att folianter måste ha en egen placering är ju helt klart, det blir oekonomiskt att ha dem på samma hyllor som de normalhöga böckerna. Men nu är uppdelningen lite konstigare. De låga böckerna, de som är i nästan pocketstorlek, får stå överst för sig själva. De som är mer normala står på mellanhyllorna och så folianterna då, de står förstås längst ner.

Inte visste jag att vi hade så mycket böcker om historia. Jag fick bryta ut allt om svensk historia, men det lutar åt att jag får flytta även på allt om nordisk historia. Men det är klart, både maken och jag gillar ämnet, det blir mycket böcker.

När jag betraktar de böcker jag hittills fått upp, noterar jag att böcker i historia och konst är snygga böcker. Ordentligt inbundna, snygga färger, snygg layout. Böckerna i etnologi ser trista ut i jämförelse, oftast häftade, enklare stil och så är de såklart väldigt lästa, sådär skrynkliga i ryggen.

Jag måste erkänna, vilket inte är helt lätt för en fd bibliotekarie med särskilt intresse för systematik och klassificering, förutom barnlitteratur, att jag börjar bli en anarkist. Jag låter alla parenteser stå inblandat med de övriga böcker, alltså årsböcker, uppslagsverk (typ Medeltidens ABC), samlingar, står på sina huvuduppslag!

Det var svårt att sätta upp böckerna så, det riktigt skrek i mig, en total revolution. Så busigt!
Jag visade maken hur långt jag kommit, men han såg inte detta! Va?! Jag var faktiskt tvungen att berätta att så har jag gjort. Han begrep ingenting.

Nu funderar jag allvarligt på att sätta upp lyrik och dramatik på samma sätt. Ja, kan nu svenska folkbibliotek överge SAB-systemet till förmån för Dewey, så kan väl jag hoppa över de stränga uppsättningsreglerna i mitt eget hem?

Frågan är bara, var lägger jag alla högar med tidskrifter? Och hur länge ska jag spara dem? Kan det tänkas att Kungliga Biblioteket någon gång kommer höra av sig för att fråga om just jag har kvar ett ex av Elle Interiör, 2006:7?

Vad tror ni?