fredag 6 augusti 2010

Highlights del 1

Här är några av sommarens absoluta höjdpunkter, osorterade:

- att se åttaåringen övervinna sin osäkerhet inför det stora djupa havet och faktiskt ge sig ut i vattnet och snorkla på riktigt. Att se henne simma som en delfin, titta efter fiskar, pausa ibland på pappas arm och så fortsätta. Efter besöket ute på Stora barriärrevet var åttaåringen helfrälst och ville bara dyka. Hon började prata om att lära sig att dyka med tuber. ;-)
Hela hon var som en egen färgkaskad, med blå dykardräkt (närmast ett måste, egentligen var det inte säsong för maneter, men man hade sett ett par stycken veckan innan. Och dessa maneter är dödligare än Australiens alla ormar och hajar - tillsammans), gröna simfötter, gult cyklop och rosa snorkel. Och så hennes röda lugg som stack fram. Alla fiskar och koraller hade stark konkurrens.
De stora barnen såg vi inte till på hela dagen, de simmade runt med sina kusiner och vi fick ropa in dem till båten när det var dags att åka tillbaka till land. De blev också sålda på allt som finns att upptäcka i havet. En av deras vuxna kusiner läser till marinbiolog i Cairns, kanske får hon efterföljare i familjen?

- att komma till Alice Underland. Äh, förlåt, Alice Springs, menar jag. En liten hanterbar ökenstad, ännu fler vänliga människor, massor med gallerier för aboringierkonst, Desert Park med rovfågeluppvisning, (en "laduuggla" (barnowl) flög ett par decimeter ovanför våra huvuden, t ex), museum för pionjärkvinnor av alla kategorier, både kvinnliga lärare ute i outback, första flygaren, äventyrare som liftade runt hela landet på 1920-talet, första domaren, första ministern ... som utomstående med mycket ringa kunskap om Australiens historia, blev det för många namn, men museet och utställningarna var imponerande.

Besök på Royal Flying Doctors, de räddar hundratals liv varje år.

Papegojor som flyger fritt bland träden inne på huvudgatan.

Att gå ut i ökenparken på morgonen och höra hur världen väcks till liv, med fåglar som sjunger så man tror någon spelar elorgel. Min favoritfågel där var nog den supersociala lilla "gråhättade babblaren" (egen översättning av greycrowned babbler). Våra associationer gick genast till åttaåringen, som resten av den dagen kallades för rödhättade babblaren.

Att sitta på en köttrestaurang (med så mört kött att man bara behövde titta på sin mat, så skar den upp sig av sig självt) där man eldar i öppna spisen och spelar "Waltzing Matilda". Turistigt, jag vet, men det var gott, varmt och skönt och härligt.

Aboringierkonst, som jag inte förstår med hjärnan, bara med ögon - och hjärta. Konsten berättar om myter, seder, kultur, religion och som vit, ickeinitierad får man bara veta den enklaste barnvarianten. "Så här målar denna konstnär, från XYZ-folket, legenden om hur ABC-berget skapades."
Men jag har ingen ambition att bli aboringier och nöjer mig därför med att "bara" njuta.

Första intrycket av AS var dock inte gott, vi kom dit en tidig morgon och möttes av skrik, skrän och skrål från alltför törstiga som slogs om de sista dropparna i flaskan. Och så morgontidiga latte-mammor, som ut att vara högst 18 och ett halvt. Det kändes dystert.

Men allteftersom fler vaknade och butiker öppnade, växte känslan och Alice Springs fick definitivt en liten bit av mitt hjärta.

- ett annat ställe som jag gillade starkt var Melbourne. Vad gjorde väl det att det var juli och mitt i vintern, med 11 gr och regn? Där finns så mycket, konstmuséer (som vi inte hann in på), lyxiga boutiquer, (jodå, jag roas redan av fönstershopping), kaféer, arkader med stark Milano-känsla, restauranger med ett utbud från jordens alla hörn, middagen på min födelsedag, på en restaurang så läckert inredd att jag genast kände att jag vill möblera om vårt vardagsrum för att få det som på den restaurangen - och då har vi bott i vårt hus i lite drygt ett år!, vingårdsbesök i Yarra valley, brorsans trevliga lilla gym, som jag fick hänga med på en gång med en personlig tränare (jösses, det var bra!), förortsgatorna som var som "High Streets" i England, med egna små centrum med butiker, fik, restauranger, (är jag matfixerad eller?), akvariet med både rockor, hajar, barracudas förutom korallfiskar av olika slag ... till Melbourne vill jag resa tillbaka.

Bilder? Nja, min systemkamera gick sönder, åttaåringens nyinköpta kamera förlorades i Darwin, makens videokamera gick sönder (fast sedan blev den ju reparerad), tolvåringens kamera glömde hon ofta bort att ta med på dagarna, makens jobbkamera, som vi tagit med som reserv, åt batterier, så vi fick byta efter tio-tolv tagna bilder och det var inte alltid jag hade med extra. Så, några bilder har det blivit och några lägger jag in här. Så småningom. Kanske i highlights del 2.

;-)

4 kommentarer:

  1. Så himla typiskt med kamerorna! Men ingen kan ta ifrån er era upplevelser!

    SvaraRadera
  2. Oj vilken härlig berättelse! Njuter av den :)

    SvaraRadera
  3. Walzing Mathilda, åh, så härligt. Turistigt visst, men det är vi ju också när vi åker iväg till fjärran land.Tyvärr lite för fjärran för mig, 36 år i luften har satt sina spår. Jag står inte ut med tanken på att sitta stilla så länge.

    SvaraRadera
  4. Men människa - en sådan resa utan fungerande kameror? Jag blir alldeles matt... Vill ju SE!!!

    SvaraRadera