tisdag 11 oktober 2011

Kylan kryper närmare


Snart är vi där (bilden tagen förra hösten)


Nu går det inte längre att ha på sig den tunnare höstjackan. Den är fodrad och går ner nästan till knäna, men när det blåser över gärdena, blir jag kall. Än har jag inte behövt skrapa bilrutorna, men det dröjer inte länge tills jag blir tvungen till det.

Så, ska jag återinviga min snygga röda vinterkappa eller den svarta dunjackan? Hm, jackan till vardags och kappan när jag ska träffa folk? Vill ju inte få lerkokor på den, heller.

3 kommentarer:

  1. Än är det solsken och löv kvar - tackolov! Jag tycker alltid att det är svårast den här tiden, vår som höst, när det är kallt på morgonen och hyfsat varmt på dagen ...

    SvaraRadera
  2. Trodde en sekund att ni fått snö därute på öarna, puh,så var det inte!
    Jag fick skrapa rutan i måndags morse på jobbet på väg hem ,eller var det i söndags morse? Nåja,lite frost var det i alla fall :(

    SvaraRadera
  3. Rimfrost i gräset och bilfönsterskrap i morse.

    SvaraRadera