Dags att tänka på hallon igen

Igår var det lite varmare, lite soligare, lite skönare ute. Igår hade jag tänkt börja rensa hallonlandet, men kunde inte hitta favoritsekatören. Eller ens någon sekatör. Vart tar de alla vägen? Jag letade i källaren, i kontorshuset (gamla torpet) i snickarboden, i vedboden, fast varför jag skulle ha lagt en sekatör där, förstår jag inte själv. Jag kollade för säkerhets skull på det gamla utedasset (nej, det använder vi inte), i lagården, i gäststugan. Jordkällaren fick sig också en liten titt.

Nä, ingenstans fanns det en sekatör, däremot hittade jag en länge saknad kloklippare till hunden.

Så förargligt, jag har bort sekatörer som andra källsorterar mjölkförpackningar, tycks det som. Fast det är klart, hade jag hittat en sekatör, hade jag nog i alla fall inte gått ner till ängen och börjat med hallonskogen, jag hittade inga trädgårdshandskar heller. Och det vill jag ha, gillar inte taggar i händerna.

Idag skjutsade jag sjuåringen till en kompis. På väg hem igen körde jag till ortens plantskola. Där gör jag av med en halv förmögenhet varje år.
Inte för att det syns hemma hos oss, dryga två hektar kräver sin fantast. Köksträdgården är under planering, vi ska "bara" lägga ut sjuttioelva lastbilslass med matjord först. Äppelträden behöver beskärning, allihop, men det tar emot lite redan att tänka på det arbetet. Jag har kanske tjugo äppelträd. Eller nåt, har aldrig räknat dem. Så tillkommer päronträd, plommonträd, bigarråträd, och så ett annat sorts bärträd som jag aldrig kommer ihåg vad det heter. Av den sorten har jag nog ett femtiotal.

Nu gillar jag inte rabatter något särskilt, jag är mer för att köpa tjugo kilo pingstliljelökar om hösten och gräva ner dem lite huller om buller i ekbacken. Jag gillar också att plantera stockrosor vid stugknuten, direkt i gräset. Rosor vill jag ha, satte några buskar vid en av uteplatserna förra året. Än så länge ser det ut som om de har överlevt vintern.
Vad mer? Syrenbuddleia, såklart, älskar när fjärilarna kommer i horder om sensommaren. Gillar pioner, synd bara att det kan ta många år innan de verkligen blommar.
Syrener behöver vi inte plantera, har väl några hundra meter av dem. Vackert när de blommar, men fästingarna gillar dem också. Och snokarna.

Tillbaks till plantskolan. Jag köpte en ny sekatör och nya handskar. Men nu känns det lite för ruggigt ute, har ingen lust idag att gå ner till hallon- och vinbärsbuskarna. Egentligen vet jag ju att bara jag börjar, så är jag ju på väg, liksom. Men det är trots allt 300 m hallon, (trots att vi klippte bort en tredjedel första sommaren här) och det är hyfsat många vinbärsbuskar också. Det blir genast ett projekt.
Det når mig över huvudet.

Men hemgjord hallonsylt är gott. Och om jag någon gång funderar på nytt karriärval, kan jag nog koka sylt för avsalu. ;-)