Hus

Det är inte så många hus som är vita på Kuba. Hellre målar man fasaderna i någon färg, så det inte sticker i ögonen när det skarpa solljuset öser ner. (Vadå solljuset öser ner, regn öser, men inte kan väl sol ösa? Jo, på Kuba. Det både steker och öser. En urblekt blondin med råttig utväxt i håret får allt vara försiktig. Lyckades bränna mig rejält på axlarna första dagen på stranden, trots hög solskyddsfaktor, trots en tillvaro i skuggan - utom en tjugominuterspromenad på stranden. Det räckte. Sedan såg jag ut som en kräfta. Nu fjällar jag, två veckor efter den där bränningen. Älskar parenteser, märks det?)



A woman's job is never done.

Tvätt, tvätt, tvätt överallt, varje dag.

Läckra fönster, eller hur? Mediopunto-fönster fungerar som solskydd.

Entrén till Hotell Havana Libre, sent 1950-tal

På väg mot Cojimar, strax utanför Havanna

Ett undantag från det jag skrev om vita fasader.

I gengäld är omfattningar, gesimser och knutband (heter det väl?) lysande blåa.

Santiago de Cuba

Turkos, blåa fönsterluckor, ljusrosa, gult

Bayamo



Gult, blått och grönt är Trinidads "egna" färger.

Me gustan mucho los colores.

Slavhandlartorget i Trinidad. Lite enklare hus här, men fortfarande färgrikt.

Cienfuegos

Vad kallar man den här färgen?

"Solenlyserpålånggruntsaltvatten-grönt"?

Apropå grönt

Och så tar vi alla färger på en gång och lägger till moriska accenter.

Resultat: en gräddtårta.