måndag 8 april 2013

Silver och siden

Det var påsklov förra veckan. Skönt, med mycket sol och åtminstone dagsmeja. Vi har inte gjort något särskilt. Dottern och jag har spelat cup i vändtia. Vi var till ett museum och tog en kortare promenad i den närbelägna staden. I lördags var hon på fest.

Lilla lammet har fått vara ute med de vuxna fåren om dagarna. Hon är så liten att hon kan ta sig igenom nätstängslet. Ibland blir det läskigt om hon får för sig att hon inte kan komma in igen till sin mamma. Då bräker hon hjärtskärande så både maken och jag kommer sättande för att titta till henne.
Hon har inget namn och det ska hon inte få heller, hon ska ju faktiskt hamna på någons middagsbord i höst. Men så söt som hon är, är den tanken rätt störande.
Vi är nog lite för softa egentligen.

----------------

Igår var det makens och min bröllopsdag. Jag blev uppvaktad med te och champagne på sängen. Teet tog jag tacksamt emot, men champagnen fick vänta. Känner mig lite för ringrostig för champagnefrukostar numera.
Vi har varit gifta i tolv år, herregud vad tiden går. Vi träffades sent i livet, jag var frånskild efter ett långt förhållande och han separerad med två små barn. Jag hade börjat tänka att jag nog skulle fortsätta leva singelliv och hade ställt in mig på det.
Men.
En fredagskväll i februari för tretton år sedan såg jag rätt in i ett par bruna glada ögon. Mannen framför mig sa:
- Är det mig du väntar på?

Uppenbarligen. Två dagar efter första mötet hade vi i princip flyttat ihop.

----------------

Det var inte bara vår bröllopsdag igår, utan även min allrabästaste systers och svågers bröllopsdag. De firade silver. Tjugofem år. OMG.

De gifte sig hemligt och vi fick reda på det någon vecka efteråt. Av någon anledning fick jag för mig att de hade gift sig första april, och det trodde jag i flera år. Faktiskt ända fram till maken och jag bestämde datum.

Syrran ringde igår kväll och det var gott att höra hennes röst. Vi ses alldeles för sällan, vi bor i varsin ände av världen, så om vi har möjlighet att träffas någon gång per år är det enastående. Tur det finns mejl.

Om du ser det här, syster:

XXX

2 kommentarer:

  1. mmm vilket mysigt inlägg ...
    Så mycket kärlek; till barn, till partner, till syskon!
    Ja, till djur också!

    Lite vårkänslor i luften, tror jag minsann!

    SvaraRadera
  2. Vad gör man inte när isvindarna blåser från sjön så ögonen tåras.

    SvaraRadera