Nu kraschade det!

Det är nära nu. Inte ska jag sitta här och blogga, jag har tusen saker jag faktiskt måste hinna med. Men, jag behöver också en säkerhetsventil. Sitter med reservdatorn, bra att ha så man slipper lappsjuka. Igår kraschade min hårddisk.

Igår kraschade min hårddisk, och inte har jag haft någon som helst backup. Självklart får jag skylla mig själv, men nu är det som det är.

Fem års arbete, foton, bokföring, ritningar, mejllådor, kundmaterial, projektinformation, mina standardbrev (= offertmallar, fakturamallar, de är gjorda efter firmans brevpapper, Office-paketets mallar dög nämligen inte), ja, allt är borta.

Nu har jag en duktig datakille, som tar bra betalt, men han är en fena. Om innehållet i hårddisken öht går att rädda, kan han göra det.

Datorn har varit ganska långsam ett tag och den senaste veckan har det bara blivit värre. Jag borde ha känt igen det, min hårddisk på jobbet (när jag senast var anställd för fem år sedan) lade bara av, efter att ha varit extremt slö.

Känns inte som om jag behöver detta nu. Men det är ju så det är, jag trallar på och skjuter upp allt som inte är akut till en annan dag, tills det faktiskt blir akut.

Tänk om jag kunde lära mig att göra saker i rättan tid. Var det någon som sa: "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag"? Det gäller även de tråkiga sakerna, har jag upptäckt. Det är lätt att leva i nuet när det handlar om att njuta av stunden, men när det handlar om det där andra, som också måste göras, nja, då blir det en annan sak.

Vådan av att flytta - och nyttan

På torsdag går flyttlasset. Vi ska flytta en halvmil längre ut på ön. Vi byter en lantlig omgivning (men med en olidlig trafik på vägen nedanför oss) mot en ännu lantligare omgivning. Vi ska bo där den enskilda lilla gropiga grusvägen tar slut, ingen kommer köra förbi oss. Vi får lite sjöutsikt, åtminstone under vinterhalvåret kommer vi se en glimt av vattnet. Över oss flyger häger, fiskgjuse, ormvråk, brun kärrhök och så skogsduvor och kråkor förstås. Fasanerna skräker (jo, det är ungefär så det låter) i buskarna. Älgarna har en egen stig över tomten, de lämnar spår efter sig. Deras högar är ibland ganska många.

För två år sedan fick vi korn på det här stället och under den här tiden har vi gått och funderat på hur vi vill bo, hur vårt nya hus ska se ut, vilken teknik vi vill ha. Nu är vi nästan där.

Inte för att huset står klart. Å nej, långt därifrån. Vi kommer ha ett fungerande kök, hoppas jag. Jag säger hoppas, för ingen vet hur gasolspisen ska installeras. Kanske har jag en tvättmaskin som jag kan använda direkt, kanske inte. Någon ytterdörr har vi inte fått hem, nu finns där bara en väl begagnad innerdörr med nyckel lika bra som en garderobsdörrnyckel. På taket ligger bara papp, resten av taket, dvs läkt och plåt, kommer dit "någon gång", plåten är inte beställd. Där ska vi ha solfångare, men taket måste ju läggas först.
Den vattenmantlade kakelugnen kommer kanske i juni, bra att vi har tumme med vår rörmokare, så vi får låna en liten varmvattenberedare. Fast man kan ju duscha kallt, har jag hört.

Garderoberna kommer tidigast v 23. Vi får ha våra kläder i flyttkartongerna ett tag. Vi har inget innergolv i vardagsrummet, men råeken till det är beställd. Maken lägger alltså pussel med planken och slipar och oljar det sedan. Fint som snus. Bonusbarnen kan flytta in i sina egna rum på sensommaren, än är det inte klart på souterrängvåningen.

Besvärligt? Nja, vi har bott ungefär så här i nio år, medan vi renoverat vår nuvarande bostad. Bagarns barn äter inte bröd, heter det. Snickarns hus blir aldrig klart, säger jag.

---

Men vad man kan slänga! Igår hittade jag en väst jag letat efter och sedan glömt. Jag har också hittat nycklarna till mitt lilla kassaskrin, min "kontantkassa" för företaget. För att inte tala om en akrylmålning som aldrig kom upp på väggen, den är ju som ny nu.

Köper svart sopsäckar i parti och minut. Jag sparar inte på riktigt allt, en hel del åker iväg. Och vad mycket dammråttor det ligger överallt Begriper det inte, jag som är så noggrann av mig.

Harkel.

Röda klänningar

En av mina favoritsajter är nog DN:s etikettspalt. Dit skickar folk frågor om vett och etikett och en hel del annat. För någon månad sedan var det en intensiv debatt om man ska tacka bilister som stannar inför obevakade övergångsställen, t ex. Eller måste man verkligen bjuda sin supertrista gnällkusin på fest, eller vad gör man med en ingift farbror som smackar. Häromdagen kom det en fråga om glassköparsolidaritet ...! Frågorna är många och visst kan man undra om alla är seriöst ställda.

En ständigt återkommande fråga, särskilt så här års, i bröllopstider, är om bröllopsgäster kan ha rött på sig eller inte. Det lär cirkulera en vandringssägen att om en kvinnlig gäst har en röd klänning på sig på ett bröllop, betyder det att hon haft ett förhållande med brudgummen.

Så är det inte, att ha en röd klänning på ett bröllop betyder bara att man gillar rött.

Det konstiga med denna klintbergare är att jag aldrig hört den IRL, bara på nätet.

Ber att få citera en kommentator i en annan röd-klänning-på-bröllopet-tråd: "Nämen, vet inte alla att om man har gul klänning har man legat med bruden, och om man har grön slips har man legat med brudgummen, om man bär blommigt har man haft sex med brudens mor och om man bär randigt så här man haft en hemlig affär med brudgummens far. Bär man gredelinrutigt har man varit ihop med prästen. Vad man har gjort om man bär prickigt ska vi inte ens tala om! ..."

Kära nån!

Någon som undrar varför det går åt så mycket tid framför datorn? Inte jag, kan inte vara utan denna underhållning.

Leta blogg?

När jag precis gjorde i ordning min egen blogg, sökte jag på kul på ett av mina egna sökord för favoritmusik. Då hittade jag en intressant blogg, som jag dumt nog inte lade till bland mina favoritbloggar direkt. Nu hittar jag den inte - för jag har ingen lust att leta genom alla 16 400 bloggare som angivit samma favvomusik som jag.

Är det någon som vet hur man kan söka efter en speciell blogg här?

Anja slutar!

Läste i tidningen och fick en mindre chock. Anja ska sluta tävla efter OS nästa år ... !

Ja, jag kan väl förstå det, hon har hållit på så länge och nu säger kroppen ifrån, men ändå, jag kommer sakna henne. Mycket.

Badväder ... ?

Vi var hela familjen, biobarn, bonusbarn, make, maka och hund, på mammas lantställe på Värmdö över påskhelgen.
Solen sken, det var nästan vindstilla, isen hade gått upp i lilla viken för ett par veckor sedan, blåsipporna översvämmade backarna i byn, en och annan humla surrade förbi. I solen var det nästan tjugo grader varmt.

Jag tog två långlånga promenader på påskafton, dels själv med hunden, dels med delar av familjen. Skönt, det är det bästa sättet att få den envisa ischiasvärken att släppa. Synd bara att det är ogjort under småtimmarna på natten.

På förmiddagen tyckte alla barn, efter att ha varit nere vid badstranden, att det var hög tid att pröva sina badkläder. I havet. I det femgradiga vattnet. De skulle simma ut till badflotten och skura av dem från allt skräp som samlats under vintern.

Jag föreslog dem att prata med sin far, för det här ville jag att han skulle höra.

De travade ut i köket där han satt med sitt kaffe och drog allt igen.

- Snääääällla pappa, det är så varmt!
- Snääääälla, rara pappa, kan vi få bada?
- Snääääälla, rara gullepappa, visst kan vi väl ...?

De var så säkra på att han skulle säga blankt nej - och det var jag och mamma och hennes man också - att de först inte hörde vad han sa.
Han sa:
- Visst, byt om till badkläder ni och gå ner till stranden och bada. Jag följer med er och drar upp er när ni svimmar i vattnet av köld. Inte ens hunden (av en ras som är avlad för livräddning i ishav) kommer vilja gå ner i vattnet.
Men det är klart att ni ska bada, om ni absolut vill det.

Barnen gapade - och blev förbannade för att de inte fick ett nej. Plötsligt fanns där inget motstånd, eller någon regel, utan bara någon som lätt raljerande gav dem tillstånd att bada. Det var inte vad de tänkt sig.
Det var ju så lätt att stå vid strandkanten och karska upp sig om hur skönt det vore att bada, simma, dyka i från flotten, när de trodde att de skulle få ett NEJ!

---

Senare under dagen gick de ner, nu tillsammans med sina kusiner, till stranden igen och tog av sig sina skor och strumpor och doppade tårna. Tårna, alltså.
- Åh, det är såååå skööööönt i vattnet, sa alla barn och tonåringar efteråt.

Tror inte riktigt på dem. Men visst, kom igen om en månad.

Varför låter man sig luras?

I förmiddags ringde jag en firma i Göteborg som säljer vattenmantlade kakelugnar för passivhus. Försökte beställa via deras kontaktformulär häromdagen, men det gick inte, sedan mejlade jag firman, men fick inget svar. Så då tänkte jag att jag minsann får ringa och prata med dem.

Jag har i ett års tid tänkt mig en svart kakelugn, hela huset blir ju vitt invändigt och då kan det bli väldigt vackert med en svart kakelugn. Nu fick jag reda på att det naturligtvis är mycket dyrare med en svart än med en vit. Självklart. Det är en svart kakelugn de har på sin hemsida och det är priset för den vita som finns med i listan.

- Blev du lurad? frågade försäljaren.
- Ja, det blev jag ju, svarade jag.
-Då gör vi så här, jag lägger på bara halva den ökade kostnaden (?????, hur sjutton ska jag veta om han hittar på eller om det skulle bli ännu mycket dyrare med svarta plattor), så du får ugnen för XX XXX:-.
- Oookeeeeej, sa jag.

En vit kakelugn vill jag ju inte ha. Inte i det här huset.

-Kommer du och hämtar ugnen själv?
-Nej, jag vill ha den hemlevererad.
Det kostar både tid och pengar att köra fram och tillbaka till Göteborg. Dessutom väger den 1200 kg och även om vi har en skåpbil, är jag inte säker på att den klarar den vikten.
-Hm, så sent som förra veckan hade vi tomt i orderböckerna, men nu är leveranstiden ett par månader. Du kan få den i maj-juni, eller förresten, inrikta dig på juni.

Tur det går att duscha svalt - och att vi får låna en varmvattenberedare av vår rörmokare.