I lördags var det dags för första träffen irl på min stora skrivkurs. Jag hade svårt att somna kvällen innan, jag hade nästan resfeber. Redan klockan fem på lördagsmorgonen skulle jag gå upp, för före sex var jag tvungen att köra hemifrån för att hinna med tåget.
Tåget var i det närmaste fullsatt, många av passagerarna läste de sista sidorna av de böcker vi skulle ha förberett.
Utanför föreläsningssalen var det mängder med folk, alla var tysta och avvaktande och kanske lite blyga också. Första passet var långt.
På lunchrasten började folk prata med varandra. Tänk ett fyrtiotal människor i olika åldrar och från hela landet, med bara en sak gemensam, alla vill skriva. Vi hade mycket att prata om.
På eftermiddagen, efter sex timmars föreläsande, diskuterande, analyserande, skrivande, var vi möra. Att köpa både kaffe, kanelbulle och en chokladkaka var absolut nödvändigt, sockerbehovet var enormt.
På tåget orkade ingen längre prata, alla satt tysta och läste eller skrev.
Det var rätt skönt att komma hem till ost, kex, vin och något skräp på teven.
Huvudet är som en bikupa, historierna surrar i kapp och jag ska bara (!) peta lite till på den text jag ska skicka in till en tävling. Sista inlämningsdag är i nästa vecka.
Oj så spännande det låter!! :)
SvaraRadera