Sommar

Tårta

En har varit bortrest några dagar.
En har fyllt år under de dagarna.
En har blivit uppvaktad både på resan
och vid hemkomst.
En fick tårta.

Banantårta.

Komponerad av dottern.

Baddagar

Barn som hoppar i vattnet, simmar, plaskar, dyker, armringar i orange, hoppar i en gång till och en gång till medan kvällen mognar och solljuset mildras.
Små små flickor som gurglar med tandlösa munnar, vindlar med mörka ögon och vill inte, kan inte sova, för då kanske något roligt missas.
Korvar och hamburgare på grillen, bullar på faten, smågodis - och tomatsallader. Kaffe. Glass med chokladsås.
Brunbränd gräsmatta. Torra rosenbuskar.
Vinden friskar i. Vuxna på studsmattan, två krockar och en bryter en lilltå.

Dompan och Franklin på stereon, någon trummar i ett hörn. Salt är gott, fram med chipsen.

Nya vänner, gamla vänner.

Söndag på min ö.

Det ÄR fortfarande sommar, så det så!

Men ibland kan man undra hur en del tänker. Idag kom första postorderomgången med höst- och vinterkläder. Nej, nej och åter nej, jag är då rakt inte mogen än.

Först ska vi få in allt hö på något sätt. Logen är nästan full och vi har kanske hälften kvar att slå och sedan släpa in. Maken och jag har en idé, vi får helt enkelt förvara det hö som inte går att pressa in under taket på annat sätt. Utomhus, på träpallar och med presenningar över. Det blir inte vackert, men om vi börjar med att ta hö därifrån till fårens frukost, är det snart borta. Fåren får sin frukost utomhus, året om, och att då ta ett litet lass i en byggsäck direkt från stacken till utfordringsbordet känns ju rätt bekvämt.

Så ska jag kolla hur det är med mina röda vinbär. Det börjar lysa rött i buskarna, men lite mer sötma i bären kan nog behövas innan jag plockar av dem. Därefter kommer de svarta vinbären och även om det mesta kommer bli till dricka, gör jag nog en omgång av Hirams sylt. Den innehåller massor med socker, men är samtidigt den enda sylt som familjen äter. Det är konstigt, vi har hur många vinbärsbuskar som helst, men sylt äter vi inte särskilt mycket.

Därefter mognar hallonen.

Ja, hallonen ja, de är ett kapitel för sig. Eller många kapitel. Jag vet inte hur många timmar, dagar, jag lägger ner på hallonrensning på våren, jag vet inte hur många timmar som går åt till att hålla landet (skogen) öppen från ogräs, ändå hinner jag inte hålla det snyggt. Jag vet inte hur många timmar det går åt att plocka alla hallon. Jag förstår knappt hur föregående ägare till vår lilla, lilla gård tänkte när de planterade så mycket hallon. Vi har tagit bort hälften, ändå känns det nästan övermäktigt.

Hallondjungeln

Men det är ju så gott med färska hallon. Eller färska bär överhuvudtaget. Vi har ett par stackars jordgubbsplantor kvar efter tiden som grävskopeparkeringsunderlag, och de gubbarna (fem - tio stycken kan det bli under en säsong) är så goda så man inte vill äta några andra.
De hallon vi inte orkar äta upp, de åker i frysen och så blir de till sorbet eller parfait under vintern.
Ibland har vi fått hjälp av vänner och bekanta som plockat av ett antal liter (eller ska jag säga kilon) hallon, men två dagar senare är hallondjungeln lika röd av mogna bär igen.

Jag borde, vilket jag tänkt i några år nu, göra slag i saken och plocka hallon och sälja. Vid vägkanten eller till lokala butiker. Eller, om någon på min ö läser detta, kom och plocka, vet ja! Ta med stövlar för brännässlorna och ta med något att plocka i. Var beredd på att vissa buskar är mer än två meter höga, att det är snårigt och bökigt, men - hallonen. Hallonen.
Mmmm.

Det är ett par veckor kvar innan de är mogna. Ring eller mejla innan du kommer, så sätter jag på kaffet.

Smultronställen

Brukar du åka/gå/resa till ungefär samma ställen varje år? Något ställe där du minns precis hur det doftar och hur det ser ut?
Jag har några sådana ställen. En del av dem besöker jag så ofta jag kan, andra rätt sällan.
Häromveckan åkte familjen hit:

Jo, skylten är verklig, inte fotoshoppad eller nåt. Hit åkte vi "alltid" när jag var barn, minst en gång varje sommar. Det var förstås alltid fint väder här och det kändes lite äventyrligt sådär, med alla klippor. Kanske gick det att bada, men oftast fick man vackert vänta till andra halvan av augusti innan det kändes skönt i vattnet.

Havet är kallt, några varma strömmar går inte här. Men klipporna är vackra och lena. Och det finns en liten sandstrand om man hellre vill ligga där.

Hunden tyckte mycket om att vara här och ville inget hellre än att gå ut i vattnet och simma. Men det var ju dagen efter hans knäoperation, så det gick inte.


Ett annat smultronställe hittade vi i förrgår, när vi skulle hämta den yngsta familjemedlemmen efter hennes träningsläger. Vi behövde äta lunch och av en slump hamnade vi här:

Det är något visst med insjöar. På en ponton i vattnet utanför det här huset smorde vi kråset så det stod härliga till.

Gruset knastrade, gräsänderna kvackade och solen sken.

Ett annat av mina smultronställen som jag försöker komma till så ofta det går, är detta. En älv, en skog och berg.

Eller en porlande bäck.

Här rensas alla sinnen på skräp och strunt.

Ingen insmickrande skönhet precis, här är det kärvare - och vackert på sitt sätt.

Slåtter

Inte behöver man gå till gymmet nu i alla fall. Det är en del att ta itu med så här års. Hö ska tas in till exempel. Som de hobbybönder vi är, är vår maskinpark rätt liten. För att inte säga, i det närmaste ickeexisterande. Vi har en fyrhjuling, en traktor, en slåtterbalk och en hövändare. Och så en maskin som jag just nu inte minns vad den heter, men man "putsar" av vallen med den. Så står en rostig liten harv ute i en av hagarna också. Sen är det slut.

Så, när vi ska ta in hö gör vi så här. Först slår maken av höet. Sedan får det ligga och torka på marken. Efter någon dag vänder han på det. När det är torrt, är det dags att räfsa ihop det i högar. Just det, räfsa.

Byggsäck, räfsor och högaffel. Low technology

Igår räfsade jag ihop höet på vår mindre äng.

Jodå, maken räfsade ihop hö han också, men bara en kort stund. Sedan hade han ett par uppdrag i en grannkommun och var tvungen att åka iväg. När han kom hem igen strax efter sju på kvällen, började vi ta in hö. Då har vi vår fyrhjuling med släpkärra.

Där får det plats två byggsäckar som vi packar så fulla vi orkar. Så hissar vi, med armkraft, upp en säck i taget på skullen. Det hjälper gott att använda sig av en enkel tamp och tackel och ett litet block.

Vi hann få in tio eller tolv (vi tappade räkningen) byggsäckar med hö innan ett beslag gick av och arrangemanget ramlade ner. Det är lätt att få dit igen, men igår när det gick sönder var klockan redan nästan tio på kvällen och vi var mer än mogna att gå in och kollapsa framför teven en stund.

Vår "höhiss"

I natt har det regnat och det hö vi inte hann få in igår är genomblött. Eftersom vi inte har någon fläkt, får det ligga kvar på ängen. Vi rafsar väl ihop det i en större hög, så släpper vi in en del av fåren där och kanske äter de lite av det. Om inte, finfördelar vi det och sprider ut det som ett slags "gödning".

Gårdagens omgång uppe på skullen

För det är ju så, vi har den stora ängen kvar.

Allt är lugnt

Jodå, så där värst vilt blev det inte i midsommarhelgen, ingen talade med Ulrik och någon vals eller schottis blev det inte heller (fast det hade förstås varit trevligt). I stället blev det kaffe och våffla med hjortronsylt på hembygdsgården och senare på kvällen knytkalas med gamla och nya bekanta. Massor med god mat och dryck, allsång, umgänge, prat i kvadrat ... jag fick slita dottern därifrån, men när vi kom hem strax före midnatt stupade hon i säng.

Dagen efter ägnades åt matinköp, lite trädgårdsarbete, tvätt, tvättsortering, djurskötsel, basket ...

Söndag. Sätta en deg, plocka, städa, plocka lite blommor, förbereda lunch ...
- Hur många kommer?
- Vet inte. Tror vi blir 25.
- Jaha.

En stund senare.
- Vänta lite, vi blir nog 11.
- Okej, då blir det mycket rester.

Ytterligare en stund senare.
- Nehej, vi blir 19.

Jag lade ner detta att försöka räkna ut hur mycket mat som kan tänkas gå åt. Istället hämtade jag glas, bestick och tallrikar från kontorshuset som reserv. 20 kuvert borde nog räcka ett tag i alla fall, om inte får väl vi i familjen använda de riktigt fula tallrikarna med svarta repor, tänkte jag.
Jag tror vi till slut blev 22 eller kanske 23, men maken åt vid grillen och behövde ingen tallrik (hur bar han sig åt?) och vår sjuttonåring kom senare och klarade sig utmärkt med en liten assiett.

Folk i blandade åldrar satt runt ett långbord på verandan och åt och åt ... och åt lite till. Därefter badade några, andra studsade på studsmattan, andra spelade biljard, någon kollade hur det gick på Solvalla, andra cyklade lite, ett gäng körde fyrhjuling, sedan var det dags för femkamp. Man kunde delta i en eller alla deltävlingar. Maken hade nog tänkt att alla grenar skulle räknas ihop, men egentligen behövdes inte det. Det var tidsuppfattning, springa med golfbollar över respektive under hinder, rävspel, minnesträning, ... hm, den femte grenen har jag inte koll på, jag deltog inte.
Under eftermiddagen hämtade jag sjuttonåringen som varit ute och seglat med sina sjöscoutkompisar över helgen. Då passade jag på att köpa mer läsk och bullar. Jag ställde fram bullarna och swoooop inom två minuter var fatet tömt.

Det var så härligt med en riktig bad- och lekdag. Väl mött igen, alla som kom till oss.