Sånt man kan undra över del 1

Häromveckan gjorde hela familjen en utflykt tillsammans. Vi hamnade så småningom i en liten stad med ett stort, stort slott. Tanken var att vi skulle äta gott, vilket vi gjorde på det lokala värdshuset, och så bilda oss lite med lite sightseeing. Efter vår lunch tog vi en promenad genom de smala gatorna, kikade förstulet på välbehållna träfasader och fnissade lite åt skvallerspeglarna som satt utanför många fönster.

Det gick fort att komma till utkanten av staden, och där på en gräsplan, mellan idrottsplatsen och ett par hyreslängor, stod några enkla tält uppställda. Där pågick ortens riddardagar! Spännande tyckte vi och gick dit. Nioåringen stegade genast fram till det första tältet, där man kunde måla sin egen sköld i äkta masonit och sitt eget träsvärd för det facila priset om 60 kronor. Hon målade en riktigt snygg sköld, men sedan fick vi bära den så det inte skulle rinna färg överallt.

Bredvid det tältet höll två jonglörer och eldslukare till. Därefter kunde man gå in i öltältet och äta ett kalkonlår och skölja ner det med en stor stark. Om man ville.

Så kunde man, för endast 50 kronor, pröva att skjuta med båge och pil.

Självklart kunde man handla saker också. T ex kola eller lakritsremmar, eller varför inte små spännen i glaspärlor att sätta i håret. Men det var inget som lockade oss. På väg därifrån passerade vi ett stånd där det såldes drömfångare.

Alltså, drömfångare.

Vad har drömfångare, gjorda efter prärieindiansk modell, på en riddarmarknad att göra?

Har jag missat något? Satt jag och sov den lektionen, när läraren berättade om de täta kontakterna mellan 1300-talets nordiska riddare och präriernas siouxer och lakota? Och så tog riddarna dessutom med sig några kalkoner som de kunde servera med en stor stark hemma i borgen?

Tacksam för svar.

Coolt. Eller?

En bekant skrev på FB att hon aldrig varit särskilt cool, hon blir så entusiastisk när hon stöter på något engagerande och roligt. Nu har hon äntligen insett att hon trivs bra med att ha skoj i stället för att vara ängsligt cool.

Visst är det sant.

Jag säger bara: hellre o-cool och kul än cool och kall.

Alltså, man kan ju börja fundera

Visst är det lite gårdagens nyhet, men ni har väl hört om Exit Deutschland som på en högerextrem rockfestival delade ut t-shirts? Tröjor som efter tvätt ändrade text till: ”Om din t-shirt kan, kan du också – vi hjälper dig, att frigöra dig från extremhögern”. http://www.dn.se/nyheter/varlden/nynazister

Ja, jag tycker det är en kul grej. Alla roliga PR-grejer är bra.

Men jag börjar ändå fundera. På en blogg, som jag tidigare aldrig besökt, http://magnusmosen.wordpress.com/2011/08/10/det-kan-inte-vara-latt-att-vara-rasist-rockare/, skriver bloggägaren att han tycker det är så motsägelsefullt med nynazister som går på rockfestival, då rocken i sig är så långt från rasism och nationalism man kan komma. Och det är ju riktigt i sig.

Men, finns det då någon musik som skulle kunna passa rasister? Folkmusik? Nej, absolut inte. Jazz? Soul, gospel? Tvärnej. Visor? Samma sak där. Gregoriansk munksång? Nä, nu börjar jag fnissa här för mig själv. Opera? Nej, nej, nej. Erkänner dock att Hitler hade en viss förkärlek för Wagner, men det är inte operaformens fel. Tänk Mozart, Verdi, Rossini ... det är humor, dramatik, och nästan alltid är huvudtemat kärlek. Kärlek känns inte som ett tema som vänder sig mot rasister och nationalister.


Äh, jag kan inte komma på någon musikgenre som rakt av skulle passa nynazister m fl.
 
Förresten undrar jag hur ofta de tvättar sina kläder.

Lust

Konstigt det där med lust. För bara ett par dagar sedan hade jag ingen lust med något alls, utom att skjutsa nioåringen till simskolan, med matsäck och badkläder, filtar, solkräm och så sitta där i backen och titta ut över sjön och prata med andra föräldrar, simma några hundra meter själv, uppmuntra dottern till nya stordåd och så åka hem efter några timmar och sedan fortsätta läsa tidningen eller gå ner och plocka lite hallon ...

nu vill jag verkligen sätta igång med höstens uppdrag. Nu har jag ingen större lust (äh, nu överdrev jag väl lite) att slappa med en deckare vid poolen eller leta kantareller.

Men jag har stor lust att få iväg bokföring, fakturor, offerter, kontrakt. Och så framför allt, få sätta igång med höstens kurser.

Det är inte direkt oviktigt att också få familjefria dagar. Nästa vecka har nioåringen sitt efterlängtade basketläger, sedan börjar skolan.

Urklipp

 I går har norska Dagbladet publicerat ett brev skrivet av 16 årige Ivar Benjamin Östebös, som överlevde massakern på Utöya. Brevet är skrivet till Anders Behring Breivik.

Kjære Anders Behring Breivik.


Mange av mine kamerater jeg traff på Utøya er drept, og det er du som er gjerningsmannen. Du er mannen som i ren tilfeldighet ikke drepte meg, Jeg var heldig.

Du tror kanskje du har vunnet. Du tror kanskje at du har ødelagt for arbeiderpartiet og mennesker verden over som står for et flerkulturelt samfunn ved å drepe mine venner og partifeller.

Vit at du har misslykkes.

Du har ikke bare samlet verden, du har satt sjelene våre i brann, og vit at aldri før har alle stått sammen som nå.

Du omtaler deg selv som helt, ridder. Du er ingen helt. Men en ting er sikkert; du har skapt helter. På Utøya den varme julidagen skapte du noen av de største heltene verden har sett, du samlet alle verdens mennesker. Svart som hvit, mann som kvinne, barn som voksen, rød som blå, kristen som muslim.

Du har gjort dine offer til martyrer, til udødelige, og du har vist verden at når en person kan vise så mye hat som du har gjort, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise når vi står sammen? Mennesker jeg trodde hatet meg har gitt meg klemmer på gata, mennesker jeg ikke har hatt kontakt med på årevis har skrevet 3-400 ord om hvor mye det betyr for dem at jeg overlevde.Hva kan du si om det? Har du ødelagt noe? Du har forent oss.

Du har drept mine venner, men du har ikke drept vår sak, våre meninger, vår rett til å uttrykke oss. Muslimske kvinner har fått klemmer av tilfeldige norske kvinner på gata av sympati, og ditt mål var å skåne Europa for Islam? Ditt verk har fungert mot sin hensikt, vi har skapt et fellesskap.

Du fortjener ingen takk, du fortjener å høre hvordan planen din fungerte. Mange er sinte, du er norges mest forhatte mann. Jeg er ikke sint. Jeg frykter deg ikke. Du kan ikke røre oss, vi er større enn deg. Vi svarer ikke ondt med ondt, slik som du ville det. Vi bekjemper det onde med det gode. Og vi vinner.

Dagbladet

Man är mans gamman

Vad vore man utan familj och vänner? Just ingenting, ett litet sandkorn, en dammtuss i vinden. Ibland sammanfaller familjen och vännerna, vänner som man känt så länge, att de blivit en del av ens familj, fast inga blodsband eller juridiska avtal finns.

Igår kom familjen E på besök, med äldste sonen i spetsen, han som min nioåring lekt och umgåtts med sedan de var två och ett halvt, tre år sådär.
Strax därefter kom familjen M, med merparten av sin stora barnaskara. Pappa M var en av mina uppdragsgivare när jag försökte mig på en frilanskarriär som journalist för sådär 25 år sedan, mamma M lärde jag känna ett par år senare. Respektive familj hade inte träffat varandra tidigare.

Det spelade snart ingen roll, rätt var det var satt vi sexton personer och pratade, lekte, många badade, eller hoppade på studsmattan, vi grillade och åt och åt och åt, och pratade och skrattade ... vi njöt i kvällssolen. Först när det blivit så skumt att vi inte längre såg våra kaffekoppar och vinglas, gick vi in. Barnen var kvar ute någon timme till.

Tonåringarna körde fyrhjuling runt byn.

Vilken härlig kväll!

Ikväll

ska jag parkera mig framför teven och tokheja på alla idrottare på DN-galan. Svensk friidrott är väl inte så mycket att hänga i granen för närvarande, men det spelar ingen som helst roll egentligen, häck, kula, höjdhopp, långdistans, sprint m fl grenar är hur ändå spännande som helst. Och jag ska hålla tummarna för Angelika Bengtsson, ett stjärnskott som nyss satt svenskt rekord i stavhopp. Hon kan knappast utmana Isinbajeva, men lite kittlar det allt när B har hoppat 4,57 och I har hoppat "bara" 4,60 i år. Men det finns ju fler som kan, Strutz har hoppat 4,78 och Spiegelburg 4,75. T ex.

Bara det inte blåser för hårt, stavhopp är ju så väderkänsligt.

Och vem vinner herrarnas spjut, blir det Thorkildsen eller Pitkämäki? Det skiljer bara sex ynka centimeter på deras personbästa, men nästan precis 3 m i säsongsbästa. T har i år kastat 88,30 och P 85,33.

Och visst, 200 m med Bolt blir en höjdare. Och 400 m. Och ...

DN

DN