Fast jag var tung och seg i kroppen i går morse (hm, undrar vad vi har i vårt brunnsvatten egentligen) gav jag mig ut med löparskorna på. Jag tänkte att jag åtminstone orkar springa liiiiite. Jag tog små små steg nerför ekbacken, fortsatte ut på stigen, fram till det leriga och faktiskt ganska branta motlutet och sprang lite till! Det där motlutet har jag inte orkat med förut. Milde tid, nu pinnade jag på uppför hela!
Den lilla framgången gav mig massor med energi, så jag fortsatte och fortsatte och fortsatte. När jag kom fram till skogen behövde jag sträcka ut vadmusklerna lite, men så fort jag var mjuk igen, sprang jag igen. Genom hela skogspartiet, fram till vägen, nerför den en bit. Stanna, pusta en smula. Gå tillbaka några meter (okej då, det blev nog hundra meter) och så lite fart igen. Fram till byn, förbi den lokala grönsaksodlaren, uppför deras backe och så gå lite. Runt en sommarstuga och så på löpningen igen. Över åkrarna, nästan ända fram till lille farbrorns torp, gå den lilla stigen (många hundar rastas där, förutom att slånbärsbuskarna kan vara stygga om man trampar lite snett, man vill ta det lugnt där). Så uppför vår uppfart.
Jag har aldrig någonsin sprungit så bra. Aldrig!
Situps, armhävningar, ordentlig stretch på gräsmattan efteråt. Så kom maken som en räddande ängel med både kaffe och iskall tranbärsjuice till mig.
Det bådar gott inför Vårruset på onsdag. Bara jag inte blir plaskförkyld innan, det river lite i halsen och surrar i skallen. Jag håller tummarna.
hejjahejja!!!!:D grattis:D
SvaraRaderaNu har jag anmält mig till Tjejmilen i september!
SvaraRadera/Öbon
Ni joggare får väl spara lite av picnicmaten till mig när jag kommer lunkande på sluttampen...
SvaraRaderaAnni: går på min kur, så något bröd ska jag inte äta ;-)
SvaraRaderaNämen..ska du springa Vårruset på onsdag? Jag med!!!! Vi ses i spåret :)
SvaraRaderaDu kommer att klara det galant när du får draghjälp av alla andra!
SvaraRaderaÅ Tjejmilen måste jag ta och anmäla mig till också. det är hög tid nu.